Skräckblandad förtjusning!!
Aaah, fick i dag besked om att jag kommer att få ett nytt liv!!!
Det blir en sjuhelsikes resa dit, men jag har inget val.
Om ca. två månader börjar operationen av min vänstra fot.
Sedan följer höger fot och mina båda knän.
Är fullständigt skräckslagen inför allt detta, men försöker tänka mig livet när allt är över.
Tänk att kunna gå en riktig promenad utan denna eviga värk!
Den allra underbaraste Wennborgskan, mötte upp mig vid Danderyds sjukhus i dag och servade mig med parkering och hämtning av bil.
Eva, du är så otroligt snäll mot mig!!!
Vi firade med en räkmacka och kaffe, inna jag åkte hem.
Nu har jag sex löptikar och det börjar bli dax att skilja pojkarna från flickorna, innan något otillåtet sker.
I morgon bär det av till Sala och en första live titt på Alma!
Ska bli spännande, kameran är laddad.
Kul att träffa Mayas dotter Sadie, som nu hunnit bli nästan sju månader.
Vilken himla tur att ryggen håller för bilkörning, vore trist annars.
Kan sova ganska gott i natt, med nytt hopp inför framtiden.
Det blir en sjuhelsikes resa dit, men jag har inget val.
Om ca. två månader börjar operationen av min vänstra fot.
Sedan följer höger fot och mina båda knän.
Är fullständigt skräckslagen inför allt detta, men försöker tänka mig livet när allt är över.
Tänk att kunna gå en riktig promenad utan denna eviga värk!
Den allra underbaraste Wennborgskan, mötte upp mig vid Danderyds sjukhus i dag och servade mig med parkering och hämtning av bil.
Eva, du är så otroligt snäll mot mig!!!
Vi firade med en räkmacka och kaffe, inna jag åkte hem.
Nu har jag sex löptikar och det börjar bli dax att skilja pojkarna från flickorna, innan något otillåtet sker.
I morgon bär det av till Sala och en första live titt på Alma!
Ska bli spännande, kameran är laddad.
Kul att träffa Mayas dotter Sadie, som nu hunnit bli nästan sju månader.
Vilken himla tur att ryggen håller för bilkörning, vore trist annars.
Kan sova ganska gott i natt, med nytt hopp inför framtiden.
Mycket nu!
Min närmaste tid, lär bli ett inferno!
I morgon får jag veta om och när och hur, mina operationer sätter i gång.
Kommer att bli galen, om jag får ett negativt besked.
Senaste veckorna har jag haft en värk i knän och rygg, som inte går av för hackor.
Jag som är livrädd bara jag tänker operation, är villig att stå ut med vad som helst, bara
jag får slippa dessa smärtor.
Om ett par veckor, kommer lilla Alma att flytta in hos oss. Det ska bli så spännande.
Känns som att lite av Tillie kommer tillbaka.
Ska äntligen få se Alma på torsdag.
Inte nog med det, hela nästa vecka kommer att gå åt till att åka Sverige runt och para tikar.
Bakterieprover är tagna på alla tre, väntar svar på Annie. Jonna och Janelle hade inga bakterier.
Kommer även (för att det ska bli riktigt dyrt) att ta blodprov på alla tre, så jag med säkerhet vet vilket dygn jag ska störta i väg till respektive hane.
Här lämnas inget åt slumpen!!!
Med lite tur, behöver jag "bara" åka till Sala, för att para Jonna.
Lisa, som äger Ramse, kommer och tittar på hans kull på Sörbäck och seeeee, då passar jag också på
att titta lite extra på Alma och tar påpassligt nog, med mig Jonna.
Försöker att tajma in allt med Jonnas höglöp.
Ramse
Förmodligen samma dag, om jag har otur, ska Janelle vara i Åmål, för att paras med Nimbus.
Blir till att läsa kartan och få ihop allt.
Som om det inte räckte, skall Annie paras i Ödeshög, säkert också det samma dag!!!!
Vad ger ni mig för det!!??
Hade faktiskt bett henne att inte löpa förrän om ett par veckor, men näää inte den där jä..a Annie inte.
Chansar alltså på att få Annie dräktig, vilket verkar vara omöjligt.
Men jag vill ju så himlans gärna få en dotter efter henne.
Skam den som ger sig!!!
Nu kommer snart montörerna som skall installera en braskasett i min öppna spis, bäst att sätta fart.
Vardagsrummet ser helt annorlunda ut, med flyttad tv, dvd, cd-spelare och rensad bokhylla.
Hur i helskotta kunde allt detta, plus tre sopsäckar fyllda med kastat skräp,
få plats i bokhyllan?
Återigen, har snälla vänner ställt upp för mig.
Hasse var här i lördags och trasslade ut alla 38 sladdar som tillhörde tv:n, samt de övriga apparaterna och kopplade in allt snyggt och prydligt, där alla står på sina nya platser.
Nu har spiskillarna åkt hem och jag har käkat lunch.
Sitter och beundrar min nya spis, som jag inte får använda förrän i morgon.
Hur ska jag kunna vänta. I och för sig, har jag ännu ingen ved, får väl köpa lite av grannen.
Har beställt ett lass till nästa säsong, dock.
Nu var det väl 17 om inte elräkningarna ska bli lite lägre.
I morgon får jag veta om och när och hur, mina operationer sätter i gång.
Kommer att bli galen, om jag får ett negativt besked.
Senaste veckorna har jag haft en värk i knän och rygg, som inte går av för hackor.
Jag som är livrädd bara jag tänker operation, är villig att stå ut med vad som helst, bara
jag får slippa dessa smärtor.
Om ett par veckor, kommer lilla Alma att flytta in hos oss. Det ska bli så spännande.
Känns som att lite av Tillie kommer tillbaka.
Ska äntligen få se Alma på torsdag.
Inte nog med det, hela nästa vecka kommer att gå åt till att åka Sverige runt och para tikar.
Bakterieprover är tagna på alla tre, väntar svar på Annie. Jonna och Janelle hade inga bakterier.
Kommer även (för att det ska bli riktigt dyrt) att ta blodprov på alla tre, så jag med säkerhet vet vilket dygn jag ska störta i väg till respektive hane.
Här lämnas inget åt slumpen!!!
Med lite tur, behöver jag "bara" åka till Sala, för att para Jonna.
Lisa, som äger Ramse, kommer och tittar på hans kull på Sörbäck och seeeee, då passar jag också på
att titta lite extra på Alma och tar påpassligt nog, med mig Jonna.
Försöker att tajma in allt med Jonnas höglöp.
Ramse
Förmodligen samma dag, om jag har otur, ska Janelle vara i Åmål, för att paras med Nimbus.
Blir till att läsa kartan och få ihop allt.
Som om det inte räckte, skall Annie paras i Ödeshög, säkert också det samma dag!!!!
Vad ger ni mig för det!!??
Hade faktiskt bett henne att inte löpa förrän om ett par veckor, men näää inte den där jä..a Annie inte.
Chansar alltså på att få Annie dräktig, vilket verkar vara omöjligt.
Men jag vill ju så himlans gärna få en dotter efter henne.
Skam den som ger sig!!!
Nu kommer snart montörerna som skall installera en braskasett i min öppna spis, bäst att sätta fart.
Vardagsrummet ser helt annorlunda ut, med flyttad tv, dvd, cd-spelare och rensad bokhylla.
Hur i helskotta kunde allt detta, plus tre sopsäckar fyllda med kastat skräp,
få plats i bokhyllan?
Återigen, har snälla vänner ställt upp för mig.
Hasse var här i lördags och trasslade ut alla 38 sladdar som tillhörde tv:n, samt de övriga apparaterna och kopplade in allt snyggt och prydligt, där alla står på sina nya platser.
Nu har spiskillarna åkt hem och jag har käkat lunch.
Sitter och beundrar min nya spis, som jag inte får använda förrän i morgon.
Hur ska jag kunna vänta. I och för sig, har jag ännu ingen ved, får väl köpa lite av grannen.
Har beställt ett lass till nästa säsong, dock.
Nu var det väl 17 om inte elräkningarna ska bli lite lägre.
En alldeles vanlig dag.
Tänk att man har så snälla grannar. De flesta är dessutom yrkesmän.
Mycket passande, tycker jag.
I dag var det snickarens tur, Peo kan det mesta, ja, jag tror faktiskt att han kan allt inom sitt område.
Oerhört noga, inget fusk där inte.
Har äntligen hittat en hög hundgrind på nätet och den har nu anlänt.
Dessvärre är den inte lika lätt att klämma fast i dörrhålet, som de vanliga grindarna.
Kanonbra blev det. Undrar om ens Maya, kommer att hoppa över.
Egentligen skulle jag varit hos min veterinär, 3 min. härifrån, kl. 14.00
för baktprov på Jonna och Janelle, men vi gör det i morgon i stället.
Just som vi sitter där och fikar Peo och jag, kommer en bil in på gården, verkligen inte ovanligt,
men jag väntade ingen.
Men vad kul, en kille som jag känner från Oxundatiden och som bodde en bit från mig, hade vägarna förbi.
Det blev några timmars nostalgisnack om gamla "goda" tider och alla härliga människor, vi umgicks med då.
Usch, vad tiden gått fort, många av dem lever inte i dag.
En och annan tår, kände jag i ögonvrån, när vi talade om mitt älskade Oxunda, som jag aldrig någonsin kommer
att glömma!
En fin bild från en valpköpare, piggade upp mig till sist.
Lucky, 12 år gammal.
Vi hoppas på en lillebror efter Jonna, till sommaren.
O. Join Up Jonno äg. Rita Mattsson
Mycket passande, tycker jag.
I dag var det snickarens tur, Peo kan det mesta, ja, jag tror faktiskt att han kan allt inom sitt område.
Oerhört noga, inget fusk där inte.
Har äntligen hittat en hög hundgrind på nätet och den har nu anlänt.
Dessvärre är den inte lika lätt att klämma fast i dörrhålet, som de vanliga grindarna.
Kanonbra blev det. Undrar om ens Maya, kommer att hoppa över.
Egentligen skulle jag varit hos min veterinär, 3 min. härifrån, kl. 14.00
för baktprov på Jonna och Janelle, men vi gör det i morgon i stället.
Just som vi sitter där och fikar Peo och jag, kommer en bil in på gården, verkligen inte ovanligt,
men jag väntade ingen.
Men vad kul, en kille som jag känner från Oxundatiden och som bodde en bit från mig, hade vägarna förbi.
Det blev några timmars nostalgisnack om gamla "goda" tider och alla härliga människor, vi umgicks med då.
Usch, vad tiden gått fort, många av dem lever inte i dag.
En och annan tår, kände jag i ögonvrån, när vi talade om mitt älskade Oxunda, som jag aldrig någonsin kommer
att glömma!
En fin bild från en valpköpare, piggade upp mig till sist.
Lucky, 12 år gammal.
Vi hoppas på en lillebror efter Jonna, till sommaren.
O. Join Up Jonno äg. Rita Mattsson
Och............. den där jävla Jonna!!!!!!
Nu börjar det väl bli lite tjatigt, med mina olydiga hundar.
Denna gång, var det faktiskt inte Annie, som trotsade, utan Jonna!!!!
Visserligen, har hon många tokigher för sig, så man borde väl vara van.
Har nog aldrig haft en stolligare hund än Jonna!!!!
Men Gud, så rolig och hyssig.
Till hennes fördelar hör, att hon är gräsligt snäll och go.
Liten, men naggande god, är ett uttryck som passar väl in på henne.
Här står hon och glor, som om hon inte alls förstår vad man menar, att kom nu så går vi hem!!!!
Det blev husses tur denna gång, att promenera tillbaka hela vägen och hämta filuren.
Annie skötte sig denna gång.
Lite lurad, fick hon allt bli, för hon vet precis vad som är i görningen, när det är dags för hemfärd.
Längtar tills det blir lite varmare, då ska jag ta med mig fika på promenaden och riktigt njuta.
Faktum är, att i de soliga branterna, har mycket av snön, smält bort.
Skön dag i solen igen, nöjda och trötta hundar, som gav oss fyrbenta en lugn kväll.
Klart att man blir trött av att springa i snö, som fortfarande ligger djup i skogen!
Husse var lite olydig och kastade snöbollar till ivriga vovvar.
Ja, så var det bara att vänta på Jonna och husse, så man äntligen fick åka hem!
E de vårkänslor????
Nu kan man ju undra vad det står för, alltså vårkänslorna, för det är ju ändå lååååång till våren!
Men jag har haft en fulländad dag, toppenhumör och underbar skogspromenad, med Lassegubben och gullvovvarna!!!!!
Här börjar promenaden!
Jösse, vad skönt det är att ha "hittat" denna skogsväg, där även jag kan ta mig fram!
Hundarna njöt i fulla drag och ävenså husse, vilket framgår av bilderna.
Maja säger: långfinger, stick och brinn, miiiiiin husse!!!!!
Vårsolen, fastän tidig, värmde en hel del och barmark tittade fram lite här och där.
Nästan så man förväntade sig att se tussilago i dikeskanten.
Denna dag, fick mig att må så bra, bättre än på länge!
Väl hemkomna, fick vi besök av Hasse, med hundar.
Det blev en onyttig, men god middag, bestående av potatismos, (hemlagad naturligtvis), varmkorv, räksallad och Bostongurka. Ja, sallad förstås.
Livet kan allt kännas bra ibland.
Nu ett glas vin och hundmatning, mys med gullgubben!!!!
Men jag har haft en fulländad dag, toppenhumör och underbar skogspromenad, med Lassegubben och gullvovvarna!!!!!
Här börjar promenaden!
Jösse, vad skönt det är att ha "hittat" denna skogsväg, där även jag kan ta mig fram!
Hundarna njöt i fulla drag och ävenså husse, vilket framgår av bilderna.
Maja säger: långfinger, stick och brinn, miiiiiin husse!!!!!
Vårsolen, fastän tidig, värmde en hel del och barmark tittade fram lite här och där.
Nästan så man förväntade sig att se tussilago i dikeskanten.
Denna dag, fick mig att må så bra, bättre än på länge!
Väl hemkomna, fick vi besök av Hasse, med hundar.
Det blev en onyttig, men god middag, bestående av potatismos, (hemlagad naturligtvis), varmkorv, räksallad och Bostongurka. Ja, sallad förstås.
Livet kan allt kännas bra ibland.
Nu ett glas vin och hundmatning, mys med gullgubben!!!!
Den där jävla Annie!!!!!
Äntligen hittade jag en plogad skogsväg, där jag kan gå med hundarna!!! Tjohoooooo!
Mina vovvar går alltid lösa på promenaderna, eftersom jag har ont i ryggen och fötterna och knäna och och och.......
Snälla som de är, sticker de inte iväg, utan håller sig inom 50-60 meter, uuuuuuuuuuuuuuuuuuuutom den där jävla Annie!!!!!
Ja, sticker gör hon egentligen inte, men kommer inte på befallning, Gud bevars. Var väl tax i sitt förra liv.
Kommer kallad, men ej strax. Född till slav är ingen tax!!!!!
Det var en bit till den där skogsvägen, närmare bestämt 4 km. Så det blev ju bil dit då.
Tycker att mina hundar, nästa klättrat på väggarna, den senaste tiden. Att gå ut på ängarna och gräva sork, är väl kul, ,men mycket springa, blir det ju inte.
Visserligen har de en stor tomt att springa på, men de är vana att bli cyklade med, eller springa i skogen, bada på sommaren.
Snömängden i år, samt min dåliga fysik, har satt stopp för det, denna vinter.
Alltså, tjohooooo, vilken lycka, en lång, hyfsat plogad skogsväg, att raca på!
Observera att Annie, inte är med på bilden!!!!
Redan på väg bort, "fastnade" hon i ett sorkhål, men kom faktiskt ikapp oss efter ett tag.
Jag blev nog lite övermodig i solskenet och gick lite väl långt, i alla fall med tanke på att jag skulle få med kroppen tillbaks till bilen.
Det gick ju bra att gräva sork, här också. Men de "normala" hundarna kunde i alla fall slita sig från grävningen.
Filifjonkans dag var gjord, hon hittade lite, lite vatten i ett dike!!!
Insåg i alla fall, att det var dags att vända.
Alla, säger alla, utom Annie, tyckte det samma!
Förbannade hund (man får tänka så i bland) hon kommer väl efter så småningom.
Nehej då, inte den där jävla Annie, inte.
Sista biten till bilen, stapplade jag fram, muttrandes och svärand, den där jävla Annie!!!!
In med alla de andra fem, det var inga problem med dem, de hörde att matte inte var på så strålande humör.
Till saken hör nu att jag aldrig skulle våga låta någon hund stanna utan uppsikt i skogen, eftersom det finns både varg och lo här. Folk verkar inte ha förstått allvaret med dessa rovdjur in på knutarna.
Säkert de som inga djur har, som kan nonchalera fakta.
Så det blev till att stappla tillbaka igen och jag kan ju lugnt påstå att jag inte var len i truten!!!!!!
Ja, se där stod hon och glodde på mig , en bra bit bort från bilen.
Jag fick behärska mig mycket, kan jag säga. Gick fram till henne, med sammanpressade käkar.
Otroligt nog, stod hon kvar och lät sig kopplas!
Suverän linförighet på tillbakavägen, inte ett ord, sa matte till den där jääääävla Annie
Men åååååh, vad jag älskar den där jävla Annie och åååååååh, vad gärna jag vill ha en tik efter henn.
Aaaaatt man aldrig lär sig.
Trevligt besök
Såååååå, trevlig eftermiddag!!!!
Mådde dåligt, som attan på förmiddagen, ont överallt och feber.
Det blev genast bättre av de trevliga, underbara människor som besökte oss i dag.
Mona har haft fyra hundar härifrån och Tommy 12 år, lever fortfarande.
Nu känner Mona att hon inte vill vara utan hund, när Tommy går bort, så kanske det blir en Janelleunge, framöver.
Tommy är efter min underbara Tammie och morfar är den lika underbara Toby, (Trebell Argus).
Man kunde absolut se likheter.
Monas dotter, måg och fina barnbarn, stöttade Mona till 100 procent!!!!
Tack, för att ni gjorde min dag!!!!!
Utflykt
Fick höra av Ulla Myrskog, att hon skulle åka och "bara titta" på valpar, hos kennel Honey Eve's.
Dit skulle också mamma Annika, kennel Honeyqueens komma.
Ååååh, vad roligt det skulle vara att träffa dem, tänkte jag och frågade fräckt om inte jaaaaag kunde få följa med.
Fick jag ju, så vi åkte dit i går eftermiddag och det var vekligen sååå trevligt att träffa Annika och Eva.
Det var så länge sedan vi pratade som "förr i tiden".
De hade dessutom ett gäng fantastiskt härliga valpar, kraftiga och så glada och trevliga.
Det behövdes inte så lång tid för Ulla att bli bedårad, så till fikat skrevs det papper.
De två hanarna på bilden, var de som hon valde mellan.
Jag skulle ha haft lika svårt som hon att välja, men som jag sa till henne, var ingen av dem, ett fel val.
Vi kunde nog ha suttit och pladdrat "gamla tider" hur länge som helst, men Ulla hade en tid att passa, så vi fick vackert pallra oss hemåt.
Grattis Ulla, till nya lillkillen!
Honom kommer du att få mycket glädje av!
Dit skulle också mamma Annika, kennel Honeyqueens komma.
Ååååh, vad roligt det skulle vara att träffa dem, tänkte jag och frågade fräckt om inte jaaaaag kunde få följa med.
Fick jag ju, så vi åkte dit i går eftermiddag och det var vekligen sååå trevligt att träffa Annika och Eva.
Det var så länge sedan vi pratade som "förr i tiden".
De hade dessutom ett gäng fantastiskt härliga valpar, kraftiga och så glada och trevliga.
Det behövdes inte så lång tid för Ulla att bli bedårad, så till fikat skrevs det papper.
De två hanarna på bilden, var de som hon valde mellan.
Jag skulle ha haft lika svårt som hon att välja, men som jag sa till henne, var ingen av dem, ett fel val.
Vi kunde nog ha suttit och pladdrat "gamla tider" hur länge som helst, men Ulla hade en tid att passa, så vi fick vackert pallra oss hemåt.
Grattis Ulla, till nya lillkillen!
Honom kommer du att få mycket glädje av!
Puh, lättnad!!
I går var det den stora ögonlysningsdagen. Fadilah, Ramsay, Annie och Janelle hade tid kl. 8.00 på Albano.
Det blev till att stiga upp kl. 4.30 för att vara där i tid. Hade räknat med både halka och köer, men inget av det var det.
Snälla Annki kom och mötte upp, för att hjälpa mig med "hm, se upp för dårarna", hundarna.
De är liksom lite glada av sig och tror att alla är ditbjudna bara för deras skull.
Då kan det bli lite jobbigt, att ha full koll.
Ramsan, Filifjonkan och Flanelle, var helt utan anmärkning och Annie hade minskat sina näthinneveck, så jag var mer än nöjd, om än 2000 kr. fattigare.
Annki hade tagit sig vatten över huvudet och bett mig komma och fika hos henne, efter vet.besöket. Alltså meeeeed alla hundar.
Det är verkligen en pyttehiss hon har, upp till 7:e våningen.
Man får in en person och max två hundar, så vi fick knöka in bondhundarna i omgångar.
Gick trots allt bra. De har väl lärt sig att vad matte än hittar på, så är det bara att finna sig i det.
Annkis två katter var väl instängda, det tackar vi för.
Äntligen inne i lägenheten, kom Annki på att hon glömt en kasse i min bil.
Nuuuuuu, förstår jag, som inte har barn, hur det känns att vakta en tvååring i en porslinsaffär!!
Alla mina hundar dök i Jessies leksakskorg och fullständigt galna av lycka, flängde de runt med den ena efter den andra kuliga grejen. Annie, som är en glupsk dam, när det gäller otillåtna ting, hittade snart "råttorna"!!!!!!!
Jösses, tänkte jag, hon kommer att svälja den, så fort hon kan.
Ner med alla leksaker i korgen och en kudde ovanpå. En boll fick hon behålla, tänkte att den ska hon väl inte massakrera i alla fall.
Precis då, kom Annki in genom dörren och jag kunde glatt visa upp ett tomteskägg, som bestod av innanmätet i bollen.
Där gick det undan, ska jag säga.
Eftersom Annki, trots allt är en optimistisk person, tänkte hon att vi skulle dricka te och äta mackor, med hundarna. Man tycker ju att hon skulle ha lärt sig, hur mina hundar funkar, så mycket som hon varit hos mig.
Det blev armar uppåt sträck med mackorna. Jag hade fått en jättefin tekopp att dricka ur. Ni som sett "Skenet bedrar", förstår nog att jag kände mig som Elisabeth.
Vandaliseringen av Annkis lägenhet blev avbruten av ett besök i stora rastgården, tack och lov, ja det förstås, Fjonkan hann ju med att kissa på vita mattan också.
Hundarna fick stöka runt lite med några av Jessies lekkamrater, innan vi åkte hem.
Hade tänkt mig en tur på ängarna, på em. men somnade på soffan!
I dag har alla varit ute på gräv- och racetur och Annki, du får rätt igen!!!!
Den där jävla Annie, som aldrig vill gå hem.
Hon är så jäkla finurlig och visste precis i går i rastgården att det var inhägnat och ingen ide att försöka slippa komma. Men hon är verkligen min "överman".
Så många hundar jag haft, genom åren och aldrig någonsin, har någon av dem, trotsat mig med att komma.
Pinsamt nog, får man alltid försöka lura henne. Hon håller sig precis utom räckhåll.
Sitt där då, dumskalle, tänker jag alltid varje gång, men till sist är det jag som får ge upp.
Samma idag, det blev dummieskast, för hela slanten.
Hon älskar apportering och kan inte motstå en dummie. Meeeeen, man får ju se till att kasta den nära sig.
Snart har hon överlistat mig där också.
Äääääääääääälskar henne i alla fall!!!!!
Det blev till att stiga upp kl. 4.30 för att vara där i tid. Hade räknat med både halka och köer, men inget av det var det.
Snälla Annki kom och mötte upp, för att hjälpa mig med "hm, se upp för dårarna", hundarna.
De är liksom lite glada av sig och tror att alla är ditbjudna bara för deras skull.
Då kan det bli lite jobbigt, att ha full koll.
Ramsan, Filifjonkan och Flanelle, var helt utan anmärkning och Annie hade minskat sina näthinneveck, så jag var mer än nöjd, om än 2000 kr. fattigare.
Annki hade tagit sig vatten över huvudet och bett mig komma och fika hos henne, efter vet.besöket. Alltså meeeeed alla hundar.
Det är verkligen en pyttehiss hon har, upp till 7:e våningen.
Man får in en person och max två hundar, så vi fick knöka in bondhundarna i omgångar.
Gick trots allt bra. De har väl lärt sig att vad matte än hittar på, så är det bara att finna sig i det.
Annkis två katter var väl instängda, det tackar vi för.
Äntligen inne i lägenheten, kom Annki på att hon glömt en kasse i min bil.
Nuuuuuu, förstår jag, som inte har barn, hur det känns att vakta en tvååring i en porslinsaffär!!
Alla mina hundar dök i Jessies leksakskorg och fullständigt galna av lycka, flängde de runt med den ena efter den andra kuliga grejen. Annie, som är en glupsk dam, när det gäller otillåtna ting, hittade snart "råttorna"!!!!!!!
Jösses, tänkte jag, hon kommer att svälja den, så fort hon kan.
Ner med alla leksaker i korgen och en kudde ovanpå. En boll fick hon behålla, tänkte att den ska hon väl inte massakrera i alla fall.
Precis då, kom Annki in genom dörren och jag kunde glatt visa upp ett tomteskägg, som bestod av innanmätet i bollen.
Där gick det undan, ska jag säga.
Eftersom Annki, trots allt är en optimistisk person, tänkte hon att vi skulle dricka te och äta mackor, med hundarna. Man tycker ju att hon skulle ha lärt sig, hur mina hundar funkar, så mycket som hon varit hos mig.
Det blev armar uppåt sträck med mackorna. Jag hade fått en jättefin tekopp att dricka ur. Ni som sett "Skenet bedrar", förstår nog att jag kände mig som Elisabeth.
Vandaliseringen av Annkis lägenhet blev avbruten av ett besök i stora rastgården, tack och lov, ja det förstås, Fjonkan hann ju med att kissa på vita mattan också.
Hundarna fick stöka runt lite med några av Jessies lekkamrater, innan vi åkte hem.
Hade tänkt mig en tur på ängarna, på em. men somnade på soffan!
I dag har alla varit ute på gräv- och racetur och Annki, du får rätt igen!!!!
Den där jävla Annie, som aldrig vill gå hem.
Hon är så jäkla finurlig och visste precis i går i rastgården att det var inhägnat och ingen ide att försöka slippa komma. Men hon är verkligen min "överman".
Så många hundar jag haft, genom åren och aldrig någonsin, har någon av dem, trotsat mig med att komma.
Pinsamt nog, får man alltid försöka lura henne. Hon håller sig precis utom räckhåll.
Sitt där då, dumskalle, tänker jag alltid varje gång, men till sist är det jag som får ge upp.
Samma idag, det blev dummieskast, för hela slanten.
Hon älskar apportering och kan inte motstå en dummie. Meeeeen, man får ju se till att kasta den nära sig.
Snart har hon överlistat mig där också.
Äääääääääääälskar henne i alla fall!!!!!
Alla trötta!!!!
I dag ska jag säga att både jag och hundar är riktigt trötta!
Fullt ös har det varit, både med folk och fä.
Inte är det slut nu heller.
Hasse med sina fyra hundar, varav två härifrån, är på ingång.
Sylvia har nyss åkt hem och mina hundar har slocknat.
Vi hade i alla fall en jättemysig kväll och förmiddag.
Grannen Lasse, (otroligt nog, har han inga hundar), dök upp under kvällen,han också
Jaaa, det ser då väldigt avslappnat ut.
Maddie var då inte vidare glad.
Hennes soffa var upptagen, både av hundar och folk, fy bläääää!
Nu kommer nog inte Maddie att lämna soffan på ett helt dygn.
Sist men inte minst, en bild på en glad och stollig Ia!!
Tack för den här gången!!!
Dags att sätta på hurran, inför nästa invassion!
Fullt ös har det varit, både med folk och fä.
Inte är det slut nu heller.
Hasse med sina fyra hundar, varav två härifrån, är på ingång.
Sylvia har nyss åkt hem och mina hundar har slocknat.
Vi hade i alla fall en jättemysig kväll och förmiddag.
Grannen Lasse, (otroligt nog, har han inga hundar), dök upp under kvällen,han också
Jaaa, det ser då väldigt avslappnat ut.
Maddie var då inte vidare glad.
Hennes soffa var upptagen, både av hundar och folk, fy bläääää!
Nu kommer nog inte Maddie att lämna soffan på ett helt dygn.
Sist men inte minst, en bild på en glad och stollig Ia!!
Tack för den här gången!!!
Dags att sätta på hurran, inför nästa invassion!
Utkast: Jan. 8, 2011
Det går lite tid mellan blogggångerna, men bara spotta i nävarna nu!
I går åkte Annki och Jessie hem och hundarna är åter "bara" 13!!!!
Fullt hus var det också innan hon åkte, eftersom gulliga Karin och Patrik, med hundar hälsade på.
De har ju Snöa, Jessies kullsyster, samt Isa. Det är nästan löjligt vad Snöa är lik mamma Sydnie.
Vi gick ut på ängarna med ett gäng hundar, närmare bestämt 10, så de fick springa av sig först.
Skönt att mina egna hundar, alltid välkomnar gästande hundar så snällt.
Till fikat kom Annkis mamma och brorsa, dååååååå blev Jessie glad, mormor, mormor!!!!!!!!
Filifjonkan, roade sig med att hämta skor, så dessa hamnade i fönstret.
När alla åkt, blev det såååååå tyst, så man kunde höra en knappnål falla.
Tack Annki, för en skön och slapp vecka!
Det blev ändock en liten lur, när ni hade åkt.
Nu sitter jag och väntar på min "gamla" vän Sylvia, fast hon vill kallas Ia.
Jag har alltid sagt hela namnet, så det får hon vackert finna sig i.
Hon har med sig sina två corgies och lilla spanska "vinhunden", Beggan, eller Begonia, som hon egentligen
heter. Alltså inte vinthund, utan viiiiiinhund, inköpt under vinets rus, på nätet, från Spaniens gatuhundar.
Vi ska äta gott och säkert ta oss en liten bärs och språka om gamla tider.
Har man varit kompisar i 35 år, så finns det en hel del att skratta och gråta tillsammans åt.
Återkommer, med fler bilder.
By the way, är Alma en vecka nu!
I går åkte Annki och Jessie hem och hundarna är åter "bara" 13!!!!
Fullt hus var det också innan hon åkte, eftersom gulliga Karin och Patrik, med hundar hälsade på.
De har ju Snöa, Jessies kullsyster, samt Isa. Det är nästan löjligt vad Snöa är lik mamma Sydnie.
Vi gick ut på ängarna med ett gäng hundar, närmare bestämt 10, så de fick springa av sig först.
Skönt att mina egna hundar, alltid välkomnar gästande hundar så snällt.
Till fikat kom Annkis mamma och brorsa, dååååååå blev Jessie glad, mormor, mormor!!!!!!!!
Filifjonkan, roade sig med att hämta skor, så dessa hamnade i fönstret.
När alla åkt, blev det såååååå tyst, så man kunde höra en knappnål falla.
Tack Annki, för en skön och slapp vecka!
Det blev ändock en liten lur, när ni hade åkt.
Nu sitter jag och väntar på min "gamla" vän Sylvia, fast hon vill kallas Ia.
Jag har alltid sagt hela namnet, så det får hon vackert finna sig i.
Hon har med sig sina två corgies och lilla spanska "vinhunden", Beggan, eller Begonia, som hon egentligen
heter. Alltså inte vinthund, utan viiiiiinhund, inköpt under vinets rus, på nätet, från Spaniens gatuhundar.
Vi ska äta gott och säkert ta oss en liten bärs och språka om gamla tider.
Har man varit kompisar i 35 år, så finns det en hel del att skratta och gråta tillsammans åt.
Återkommer, med fler bilder.
By the way, är Alma en vecka nu!
Liv i luckan!!!
Jäkla Annki, hade med sig choklad!!!!!!!
Jag som har klarat mig hela julen!!!!
Vaaaaaaaa!!!!!
Nu är det ju ingen som tvingar mig att äta den, men jag kan ju absolut inte låta bli. Tack och lov, var det en liten söt ask, med Annkis favoriter på omslaget. Bröllopschoklaaaad!!!!
Nu har Jessie (Annkis vovve), landat hos oss, för inkvartering över nyårshelgen.
I Jakobsberg, där hon bor, kan ingen vettig hund vistas, där smäller det ungefär en gång i minuten.
Här är det luuuugnt.
Familjen Anderberg, som äger Shrek, eller Kevin, ( i stamtavlan Kansas) kom också hit, så Annki äntligen fick träffa sin favvo.
Hasse, som äger Kevins syster Lotta (och Karin), passade också på att komma på en fika.
Det var inte så lätt att fota, med så där 10 hundar på tomten.
Sex besökarhundar här i dag.
Usch, nu är chokladen slut, gott.
Jag är så oerhört glad, att Annie är pigg igen.
Har verkligen varit orolig, då hon haft samma symptom som Tilliegumman hade i februari.
Tillie hade Malignt Lymfom och det var inte behandlingsbart.
Vet fortfarande inte varför Annie var dålig, men nu är hon sitt vanliga, busiga jag igen.
Jag är så tacksam, för det.
Måtte det gå att få henne dräktig, nästa gång.
Vill så gärna ha en tik efter henne.
Annies temperament är verkligen underbart, dessutom kommer hon från mina "gamla" linjer.
Nä, nu ska jag vila "på" chokladen.
Jag som har klarat mig hela julen!!!!
Vaaaaaaaa!!!!!
Nu är det ju ingen som tvingar mig att äta den, men jag kan ju absolut inte låta bli. Tack och lov, var det en liten söt ask, med Annkis favoriter på omslaget. Bröllopschoklaaaad!!!!
Nu har Jessie (Annkis vovve), landat hos oss, för inkvartering över nyårshelgen.
I Jakobsberg, där hon bor, kan ingen vettig hund vistas, där smäller det ungefär en gång i minuten.
Här är det luuuugnt.
Familjen Anderberg, som äger Shrek, eller Kevin, ( i stamtavlan Kansas) kom också hit, så Annki äntligen fick träffa sin favvo.
Hasse, som äger Kevins syster Lotta (och Karin), passade också på att komma på en fika.
Det var inte så lätt att fota, med så där 10 hundar på tomten.
Sex besökarhundar här i dag.
Usch, nu är chokladen slut, gott.
Jag är så oerhört glad, att Annie är pigg igen.
Har verkligen varit orolig, då hon haft samma symptom som Tilliegumman hade i februari.
Tillie hade Malignt Lymfom och det var inte behandlingsbart.
Vet fortfarande inte varför Annie var dålig, men nu är hon sitt vanliga, busiga jag igen.
Jag är så tacksam, för det.
Måtte det gå att få henne dräktig, nästa gång.
Vill så gärna ha en tik efter henne.
Annies temperament är verkligen underbart, dessutom kommer hon från mina "gamla" linjer.
Nä, nu ska jag vila "på" chokladen.
Dan, före dan, före dopparedan.
Ja, kära eventuella läsare.
Nu är jag här igen. Kallt som attan är det, just nu -23. Brrrrrrr.
Hundarna får köldkramp i tassarna och jag nästan, men bara nästan tror, att de skulle banga för ett dikesbad nu.
Men säkert är det ju inte.
Annie har varit dålig ett pat dagar, spytt och inte velat äta.
Precis när jag började lugna ner mig, efter att hon ätit i går kväll och i förmiddags, spydde hon upp maten igen, för en stund sedan.
Hon verkar dock pigg och glad.
Ja, alltid ska det vara något. Ska i.o.f. inte klaga.
Hörde av en granne nyss, att bara en mil härifrån, har de strömlöst. Fy fasen, i denna kyla.
I morgon blir det till att hämta L
Fy, vad han har slitit på jobbet, denna vecka.
Dags för hundarnas mat. Kommer nog att ta mig en skinkmacka och kanske lite glögg, efter det.
Nu är jag här igen. Kallt som attan är det, just nu -23. Brrrrrrr.
Hundarna får köldkramp i tassarna och jag nästan, men bara nästan tror, att de skulle banga för ett dikesbad nu.
Men säkert är det ju inte.
Annie har varit dålig ett pat dagar, spytt och inte velat äta.
Precis när jag började lugna ner mig, efter att hon ätit i går kväll och i förmiddags, spydde hon upp maten igen, för en stund sedan.
Hon verkar dock pigg och glad.
Ja, alltid ska det vara något. Ska i.o.f. inte klaga.
Hörde av en granne nyss, att bara en mil härifrån, har de strömlöst. Fy fasen, i denna kyla.
I morgon blir det till att hämta L
Fy, vad han har slitit på jobbet, denna vecka.
Dags för hundarnas mat. Kommer nog att ta mig en skinkmacka och kanske lite glögg, efter det.
Fredag kväll
Önskar av hela mitt hjärta, att det ligger en liten Alma, eller Amelia, i Tildas mage.
I nyårshelgen tittar valparna förhoppningsvis ut.
I kväll skall Eva W:s hundar åka hem. Här ska käkas lasagne med Eva och Lasse, innan Oscar, Ofelia och Olga åker iväg.
Det har gått såååå bra dessa dagar, tror nog att Oscar, som fyller 16 år, den 14: januari, tycker det varit skönt att få strosa omkring på tomten.
Usch, vad det är tråkigt att inte åka till Mässan i morgon, då Annie, som är anmäld, ser riktigt anskrämlig ut. Visst kan jag åka i alla fall, utan hund, men det är inte lika roligt.
Nej, det blir att vara hemma och mysa med hundarna här i stället.
Väntar på att Jonna ska börja löpa, så hon får åka till Ramse.
Man får väl tacka henne, att hon inte skall paras under jul och nyårshelgerna, i alla fall.
Nu skall lasagnen in i ugnen.
Nya bilder
Jaha, då har man fått tillbaka datorn igen då!
Kan förstås inte mäta mig med kennelflickans kåserier, men lägger i alla fall in några nya
"valpköparbilder".
O. Precious Paris äg Hans Herzing
O.Keep Up Karlotta äg. Hans Herzing
O. Classic Caden och O. Regal Raven äg. Ann Törnqvist
O. Lavish Lassie ( i famnen på Sörbäcks Noble Nicole) äg. Kerstin Stridh
O. Regal Randy äg. Kerstin Stridh
Kennelflickan: Frolic
Här på kenneln så finns naturligtvis rutiner. En av dem är att vi säng-gående får alla hundar varsin "Lole", eller Frolic som de heter, och en personlig önskan om en god natt. Efter det är det lugnt i huset och alla vet att det är sovdags och inget lajbans kommer hända på många timmar.
Hemma säger jag till Jessie att det är dags att "sova sängen" och då lallar hon in i sovrummet. Ingen Lole inte.
Men här ute så har den rutinen satt sig stenhårt! Hon sover med mig i gästrummet och vi går alltid upp före Larsson och sen ligger hon och väntar på sin nattgodis.
När vi kom hem från Norrtälje i tisdags blev Jessie överlycklig och var med i köket när vi packade upp matkassarna. Larsson hade köpt en ny påse Frolic och jag knyckte två godbitar som jag stoppade i munnen på Jessie. Hon tuggade glatt i sig och gick sen och ställde sig vid trappen till övervåningen och glodde på mig.
"Men kom då, vi ska sova nu!". Klockan var fem så jag var inte så sugen, men där ser man hur lätt vanor sätter sig. Utom när man försöker lära sin hund nåt. Typ "sluta skäll på farbrorn i permobil" eller bara ett "Sitt".
En av mina stoltare stunder med Jessie var när hon var närmare året och vi var ute på en liten runda. Då mötte vi en äldre herre som var blind, han hade en vit käpp som han dängde i marken för att känna sig fram.
Det var inte riktigt så min hund uppfattade det....."Kolla vilken kul människa som leker med en pinne som jag genast ska försöka ta". Jag fick stopp på henne tre centimeter ifrån käppen. Hade det bara varit han och jag hade det väl inte gjort nåt eftersom han inget såg men hela byn var på benen just där och då. Om jag skämdes? Nja, ni som känner mig vet att jag inte har nån skam i kroppen (eller var den nu ska finnas) så jag skrattade gott.
Hemma säger jag till Jessie att det är dags att "sova sängen" och då lallar hon in i sovrummet. Ingen Lole inte.
Men här ute så har den rutinen satt sig stenhårt! Hon sover med mig i gästrummet och vi går alltid upp före Larsson och sen ligger hon och väntar på sin nattgodis.
När vi kom hem från Norrtälje i tisdags blev Jessie överlycklig och var med i köket när vi packade upp matkassarna. Larsson hade köpt en ny påse Frolic och jag knyckte två godbitar som jag stoppade i munnen på Jessie. Hon tuggade glatt i sig och gick sen och ställde sig vid trappen till övervåningen och glodde på mig.
"Men kom då, vi ska sova nu!". Klockan var fem så jag var inte så sugen, men där ser man hur lätt vanor sätter sig. Utom när man försöker lära sin hund nåt. Typ "sluta skäll på farbrorn i permobil" eller bara ett "Sitt".
En av mina stoltare stunder med Jessie var när hon var närmare året och vi var ute på en liten runda. Då mötte vi en äldre herre som var blind, han hade en vit käpp som han dängde i marken för att känna sig fram.
Det var inte riktigt så min hund uppfattade det....."Kolla vilken kul människa som leker med en pinne som jag genast ska försöka ta". Jag fick stopp på henne tre centimeter ifrån käppen. Hade det bara varit han och jag hade det väl inte gjort nåt eftersom han inget såg men hela byn var på benen just där och då. Om jag skämdes? Nja, ni som känner mig vet att jag inte har nån skam i kroppen (eller var den nu ska finnas) så jag skrattade gott.
Kennelflickan: Ormjakt på Oxunda!
Dagen efter att jag vinkat till grannen med bajskratta så la jag mig igen i hängmattan en stund, fast nu fullt påklädd, man lär sig ju som tur är.
Jag hann säkert ligga en sju, åtta minuter innan jag hörde ett VÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSS som fick mig att sitta upp halvt panikslagen. Jag tittar ungefär sju meter framåt i lite högre gräs ut mot stora granhäcken och ser Sydnie med hela huvudet följa något som åker i gräset. En orm.
Jag insåg att jag inte skulle följa min instinkt att springa dit och vråla som en indian eftersom jag hade 7 hundar ute på tomten och jag behövde ju inte VISA dem - Kolla, en orm!!!. Försökte locka till mig Sydnie vilket gav resultatet att även min hund skulle dit och titta. Sydnie är hennes mamma och tänk om hon gjorde nåt lajbans!!
Från vänster: Sydnie, Sondra och Maddie
Hundarna åkte in i huset fortare än kvickt och inte en valp fick se dagsljuset den dagen, först skulle ormen hittas och brutal-mördas!
Jag ringde Wennborgskan på jobbet och vrålade att "VI HAR EN ORM PÅ TOMTEN!!", så vi bestämde att hundarna stannade inne tills hon kom hem då gräset skulle klippas. Hon tipsade om att jag kunde ringa vår kompis Hasse som är duktig på det mesta.
-Hasse vi har en ORM i trädgården!!!
-Jaha, ta bort den då.
-Jamen jag ser den inte och jag törs inte för den är i det högre gräset där man inte kan köra med gräsklipparen!
-De finns en trimmer i ladan, ta den. Men det är väl ingen fara med en liten orm heller?
-Den var skitnära valphagen!!!! (till saken hör att Hasse skulle köpa Shrek syster som skulle vistas i hagen)
-Va?? Jag kommer!!!
Så Wennborgskan kom hem när hon jobbat klart och då kom Hasse också.
Sen började Operation Bort-med-ormjäveln.
Trimmern gick på el så vi fick dra skarvsladden genom hela trädgården, Hasse och jag klippte sly med sekatör och frun Wennborg var in charge of the grästrimmer. Hon börnade omkring med den där i en halv evighet och jag sa
-Men tror du inte det räcker nu?
-Men det här är kuuuuuuuuuuuuuuuul! skrattade hon och fortsatte en kvart till.
Hade skarvsladden bara räckt hade hon fortsatt till grannen, så himla kul tyckte hon det var.
Vi hittade aldrig ormen, hörde den inget mer heller men två veckor senare när jag på morgonen släppte upp valparna i sin hage så hittade jag fem centimeter silverfärgad orm i gräset. Det var varken början eller slutet på en orm utan lite så där mitt på. Man kunde nästan slå ihjäl en gris med den för det var rigor mortis i full blom.
Var fan kom den ifrån? Och var fanns resten av ormen? Hade Wennborgskan lyckats mörda den med trimmern fast hon inte märkte nåt för hon hade kul? Hade Larsson gjorde processen kort med den en dag på gräsklipparen? Hade hundarna hittat den och haft dragkamp?
Ännyväjj, det varken syntes eller hördes några fler ormar den sommaren iallafall.
När kennelflickan var i ensamt majestät på kenneln....
När valparna var sex veckor åkte Larsson med särbo Lasse till Grekland en vecka.
De lämnade över ansvaret till fru Wennborg (en pålitlig klippa!!!) och mig (det var då jag började ifrågasätta Larsson omdöme=)).
Wennborgskan jobbade på dagarna, började supertidigt men då kom hon hem tidigt också så jag fick lite hjälp. Med Wennborgskan två golden, min gullunge, 14 valpar och Larssons 14 vuxna hundar var det sammanlagt 31 hundar att mata, ge kärlek och hålla efter.....
Så här såg en av de dagarna ut.......och ni som vinnlägger er om ett vårdat språk bör genast lämna bloggen och återkomma när Larsson tagit över spakarna igen....
Dagen börjar:
Vaknar mitt-i-jevfla-natten av att nån hund fått spunk, jag svär som en sjöman, somnar om en liten stund, drar på mig de kläder som ligger närmast och börjar släppa ut hundar i trädgården för lite morgontoalett, delar upp dem i lagom stora grupper och stänger in dem i olika rastgårdar.
Duschar o tar på mig rena kläder, 32 sekunder senare har hundarna hoppat på mig med leriga tassar och det ser ut som om jag har en lågbudgetvariant på batiktröja,
matar valparna som bits som pirajor, lider blodbrist pga alla myggbett och i mitt ansikte har finska vinterkriget brytit ut, räknar ner tills torsdag då jag åker hem.......ska aldrig mer reta folk som bor på landet för hur de ser ut. Utom Rimbosar för där går trots allt gränsen!
Matar vuxna hundarna och får tinnitus av allt skällande, jagar rätt på Jonna som smitit till valparna för att skrämmas, blev skitarg på henne, diska alla matskålar, upptäcka att det fattas en matskål, jaga Fadila en stund för att ta tillbaka skålen.
Mitt-på-dagen;
Går ut med sex hundar för att promenera i skogen, kommer hem med bara två, de andra får hämtas en och en ur diket och ur sorkhål, matar valpar igen, funderar på att mörda pirajorna, ändrar mig, bär ut dem i valphagen, tar av mig så jag ligger i underkläder o solar i hängmattan en halvtimme för att få lite färg, kommer på att jag måste kratta upp hundbajs i trädgården,
givetjävlavis kommer då en granne från byn PROMENERANDE med sin hund längs vägen,
där står jag i underkläder, fårskinnstofflor och vinkar med en bajsig kratta, funderar på att gå och hänga mig, orkar inte leta efter rep.
På em/kvällen;
Förstärkningen kom och hon hade med sig jordgubbar och glass,
eftersom AC:n i hennes bil är paj körde hon som en biltjuv från Rimbo för att glassen inte skulle smälta, vi satt och njöt i trädgårdeni människorastgården med staket runt för att få äta glass själva, en granne kom insladdande, sa inte Hej, frågade efter frun i huset o börnade iväg sen utan Hejdå, mata alla hundar igen, brorsan med flickvän kom o fikade så då hånglade vi med valpar. Sen skulle de stora ha mat igen, hörseln som börjat komma tillbaka försvann igen. Titta tv. Släppa ut hundar på kvällskissning. Säga "gonatt" till alla. Somnade innan jag landat i sängen.
Dagen efter gjorde vi om alltihopa igen!
Uppdatering om Shrek (eller Kevin som han faktiskt heter)
När jag skrev om gullungen blev jag så sugen på att träffa honom att jag ringde hem till honom.
Ja eller hem till hans familj iallafall.
Och gissa vad? De läser bloggen och tyckte det var jättekul att det mesta just nu handlade om just deras hund.
Så nu ska vi träffas, ska bestämma en braiga dag som passar alla så kommer de ut hit till kenneln.
De var här i slutet av oktober på valpträff, den såg jag så mycket fram emot, men just den dagen hade jag fullt sjå med magsjuka. Jag blev grymt besviken. Som tröst fick jag en bild av honom.
Så här stilig var han vid sex månaders ålder:
Han har växt på sig sen han var tre veckor och räckte ut tungan åt fotografen
Mer om valparna....
Från fem veckors ålder fick småttarna vara ute i valphagen varje dag, under förutsättning att det var vackert väder. Ute var lajbans!! De dagar det regnade eller var småkallt fick de vara inne och jevflar i min låda vad förbannade de blev! Men det går inte att förklara vare sig förkylning eller lunginflammation för små svansviftare.
Middagslur i valphagen
Det kom fler människor och tittade på valparna, dels Larssons kompisar och en del tidigare valpköpare samt de som var intresserade av att köpa just de här valparna. Jag stod brevid valparna varenda gång som en hagga och höll koll, men vad trodde jag folk skulle göra, äta upp dem?? Jag vet faktiskt inte men jag vet att jag ville vara med. Larsson märkte det och var snäll nog att alltid be mig visa valparna. Varje gång snodde jag åt mig Shrek.
Vid sex veckor så händer något annat med valparna, de förvandlas till pirajor!!!! De bits, bits, bits och sen tar de en tugga till. De biter i allt, leksaker, matskålar, varandra och allra helst i människor. För de som sluppigt bli massakerad av valpar kan jag berätta att det känns som om 26 myggor bestämt sig för att sticka en på ett väldigt litet område samtidigt. Det gör skitont. Tänk då fjorton pirajor som kan springa superfort. Själv springer man inte med rädsla för att trampa på nån liten. Tidigare gick jag till rastgården ute och körde ner båda armarna och körde lite mass-gos med valparna men det slutade jag raskt med. Jag vill gärna behålla mitt blod INUTI min kropp.
Nu hade de växt såpass att de kunde ta sig ut ur boxarna i källaren, de räckte med att en enda valp tog sig över så följde de andra efter, en morgon satt det fyra glada skitungar i trappen och de andra tre hade smitit in i ett annat rum. Då var det dags att bygga sig lite nere i källaren, det går inte att låta dårarna gullen löpa fritt där nere inte.
De dagar det regnade fick de stanna inne, men man behövde ju städa hos dem, byta sågspån och så. Man tog en box i taget, ut med ungarna på golvet och så sopade och skyfflade man ihop skräpet och slängde i en säck. Låter enkelt va? Försök göra det med sju pigga valpar runt benen som så gärna "hjälper till"....de bet i borsten, förstörde säcken med nytt spån, förstörde säcken med smutsigt spån, bet mig i benen, körde in sina skallar mellan tvättmaskinen och väggen (tre stycken gjorde det i tur och ordning), fastnade där och lät som flyglarm. Medan ett gäng var ute på golvet så satt de andra och stormskällde i sin box, supergriniga för att de inte fick festa runt som de andra. Sen när första boxen var klar, satte man in valparna igen och gjorde samma sak med andra boxen. Mina gympadojjor hämtade sig aldrig från lektagen nere i källaren.
Från vänster; Stina, Aurora och Melker i sin box i källaren
Men nu flög tiden iväg, valpköpare kom och gick. Larssons kompisar Hasse och Eva skulle ha varsin valp från varsin kull så de hade första tjing.
När de bestämt sig så fördelade Larsson ut de andra, eftersom hon är VÄLDIGT kunnig så bestämde hon vem som skulle till vilken familj. Naturligtvis tog hon hänsyn till de som lämnat önskemål och vilken valp de helst ville ha. Helt plötsligt var Shrek över, det fanns ingen köpare till honom!!!! Den här vackre prinsen stod utan köpare....
Men det ordnade sig till slut, han fick en toppenfamilj som längtat länge efter hund och de blev väldigt förtjusta i honom.
Alla 14 valpar fick fina familjer, många av dem hör av sig med uppdateringar om ungarna och det är så roligt att höra hur de är och få se bilder på hur de ser ut.
Valpar är underbara och alldeles ljuvliga men jag erkänner.....man blir väldans glad när de flyttar, vid åtta veckors ålder är de redo för att börja leva livet ordentligt och få lära sig hur allt går till. Jag trodde aldrig det när jag såg dem som pyttar men på två månader utvecklas de enormt.
Det lir lite tomt och tyst när de flyttat men lugnet som lägger sig...ahhhhhhhhhh
Men först skulle jag ju säga Hej då till Shrek.........
....det var inte helt enkelt men det gick. Jag var ju helt inställd från början på att inte köpa honom, bara göra honom
väldigt kelen och trevlig. Faktiskt kan jag utan att ljuga tala om att jag lyckades.
När Shrek som nu heter Kevin hade bott med sin familj (som jag tyvärr inte träffat ännu men Larsson har berättat för dem om vår romans) en månad så ringde de hit till kenneln, de pratade med Ewa en stund och sen ville de byta några ord med mig.
De ville tacka för all kärlek jag gett honom och tala om att han var såååååå kelen, tillgiven och vänlig.
Åhh vad glad jag blev, det var exakt vad jag varit ute efter! Jag tipsade om att jag alltid lyft upp honom mot min kind och de hade de förstått av hans beteende.
Men nu ska jag nog skicka ett litet mail till dem och fråga om vi inte kan ses, vill så gärna träffa honom och jag lovar att inte bryta ihop ifall han glömt mig. (det där sista är ett ljug)
Middagslur i valphagen
Det kom fler människor och tittade på valparna, dels Larssons kompisar och en del tidigare valpköpare samt de som var intresserade av att köpa just de här valparna. Jag stod brevid valparna varenda gång som en hagga och höll koll, men vad trodde jag folk skulle göra, äta upp dem?? Jag vet faktiskt inte men jag vet att jag ville vara med. Larsson märkte det och var snäll nog att alltid be mig visa valparna. Varje gång snodde jag åt mig Shrek.
Vid sex veckor så händer något annat med valparna, de förvandlas till pirajor!!!! De bits, bits, bits och sen tar de en tugga till. De biter i allt, leksaker, matskålar, varandra och allra helst i människor. För de som sluppigt bli massakerad av valpar kan jag berätta att det känns som om 26 myggor bestämt sig för att sticka en på ett väldigt litet område samtidigt. Det gör skitont. Tänk då fjorton pirajor som kan springa superfort. Själv springer man inte med rädsla för att trampa på nån liten. Tidigare gick jag till rastgården ute och körde ner båda armarna och körde lite mass-gos med valparna men det slutade jag raskt med. Jag vill gärna behålla mitt blod INUTI min kropp.
Nu hade de växt såpass att de kunde ta sig ut ur boxarna i källaren, de räckte med att en enda valp tog sig över så följde de andra efter, en morgon satt det fyra glada skitungar i trappen och de andra tre hade smitit in i ett annat rum. Då var det dags att bygga sig lite nere i källaren, det går inte att låta dårarna gullen löpa fritt där nere inte.
De dagar det regnade fick de stanna inne, men man behövde ju städa hos dem, byta sågspån och så. Man tog en box i taget, ut med ungarna på golvet och så sopade och skyfflade man ihop skräpet och slängde i en säck. Låter enkelt va? Försök göra det med sju pigga valpar runt benen som så gärna "hjälper till"....de bet i borsten, förstörde säcken med nytt spån, förstörde säcken med smutsigt spån, bet mig i benen, körde in sina skallar mellan tvättmaskinen och väggen (tre stycken gjorde det i tur och ordning), fastnade där och lät som flyglarm. Medan ett gäng var ute på golvet så satt de andra och stormskällde i sin box, supergriniga för att de inte fick festa runt som de andra. Sen när första boxen var klar, satte man in valparna igen och gjorde samma sak med andra boxen. Mina gympadojjor hämtade sig aldrig från lektagen nere i källaren.
Från vänster; Stina, Aurora och Melker i sin box i källaren
Men nu flög tiden iväg, valpköpare kom och gick. Larssons kompisar Hasse och Eva skulle ha varsin valp från varsin kull så de hade första tjing.
När de bestämt sig så fördelade Larsson ut de andra, eftersom hon är VÄLDIGT kunnig så bestämde hon vem som skulle till vilken familj. Naturligtvis tog hon hänsyn till de som lämnat önskemål och vilken valp de helst ville ha. Helt plötsligt var Shrek över, det fanns ingen köpare till honom!!!! Den här vackre prinsen stod utan köpare....
Men det ordnade sig till slut, han fick en toppenfamilj som längtat länge efter hund och de blev väldigt förtjusta i honom.
Alla 14 valpar fick fina familjer, många av dem hör av sig med uppdateringar om ungarna och det är så roligt att höra hur de är och få se bilder på hur de ser ut.
Valpar är underbara och alldeles ljuvliga men jag erkänner.....man blir väldans glad när de flyttar, vid åtta veckors ålder är de redo för att börja leva livet ordentligt och få lära sig hur allt går till. Jag trodde aldrig det när jag såg dem som pyttar men på två månader utvecklas de enormt.
Det lir lite tomt och tyst när de flyttat men lugnet som lägger sig...ahhhhhhhhhh
Men först skulle jag ju säga Hej då till Shrek.........
....det var inte helt enkelt men det gick. Jag var ju helt inställd från början på att inte köpa honom, bara göra honom
väldigt kelen och trevlig. Faktiskt kan jag utan att ljuga tala om att jag lyckades.
När Shrek som nu heter Kevin hade bott med sin familj (som jag tyvärr inte träffat ännu men Larsson har berättat för dem om vår romans) en månad så ringde de hit till kenneln, de pratade med Ewa en stund och sen ville de byta några ord med mig.
De ville tacka för all kärlek jag gett honom och tala om att han var såååååå kelen, tillgiven och vänlig.
Åhh vad glad jag blev, det var exakt vad jag varit ute efter! Jag tipsade om att jag alltid lyft upp honom mot min kind och de hade de förstått av hans beteende.
Men nu ska jag nog skicka ett litet mail till dem och fråga om vi inte kan ses, vill så gärna träffa honom och jag lovar att inte bryta ihop ifall han glömt mig. (det där sista är ett ljug)
