Fadilahs valpar!
Tänk, att det är nästan ett helt år sedan, jag hade valpar.
Tiden går verklig fort.
Den 18.e januari, tre dagar för tidigt, när jag precis kommit hem från bilverkstaden, började Fadilah valpa.
Jag möttes i dörren av en flåsig Fadilah, som ville gå ut. På golvet såg jag en blöt pöl, vattnet hade gått!
Maddie, Fadilahs mamma, var lika otroligt tjock, som sin dotter, när hon skulle få sin första kull.
Den gången orkade inte livmodern dra ihop sig, så det blev snitt. Jag var faktiskt lite orolig att samma sak skulle hända nu.
Jag var inte alls förberedd på valpning, så jag fick tänka ut, vem jag kunde be att komma för att assistera mig.
Valpningar kan ju dra ut på tiden och alla de andra hundarna måste ju få sin skötsel.
Har en jättegullig granne, Ulrika, som glatt ställde upp.
Hon är både hund, häst och fårägare och van med födslar.
Alltså kom Ulrika och då hade redan den första valpen kommit, utan problem.
Det ploppade ut några till, ganska snart, men när nr. 5 kom, var det en valp, bara hälften så stor som de andra. En tik, som var livlös och det gick inte heller att "få igång" henne.
Shit happens, dax för nästa, men mellan 6:an och 7:an gick det tre timmar.
Med ena foten i bilen för att åka till veterinär, kom äntligen den lilla pojken ut, pigg och glad.
Kl. 2 på natten, kunde äntligen Ulrika åka hem och jag och Fadilah försökte vila, efter att hon fött 10 valpar, varav en liten död tik.
Döm om min förvåning, när hon sex timmar senare krystar ut en död hanvalp.
Nåväl, jag var glad att den kom ut naturligt.
Två dygn går och allt är lugn och ro. Fadilah sköter de små, alldeles utmärkt.
Då, börjar hon att krysta igen!
Trodde inte mina ögon, hade hon en valp kvar???
Såg framför mig, hur jag skulle få åka och snitta fram en död valp, efter allt hon genomgått.
Ringde Ulrika, som med sina små och smala händer, kanske skulle kunna känna om en valp var på väg. Mina händer är mer som smedhänder.
Hon kände inget, men jag beslöt ändå att åka till vet. för att kolla läget.
Via röntgen och ultraljud, konstaterades att ingen valp fanns kvar, puh, men att en livmoderinflammation, var på gång.
Tack vare mediciner, mår Fadilah nu alldeles utmärkt!
Tänk att efter 40 år med uppfödning, lär man sig något nytt!
Fadilah är en utmärkt mamma, lugn och trygg!
I morgon är valparna 2 veckor och jag och Fadilah njuter av dem.
Pappa till valparna är fina Ringmaster Nimbus, som jag har en dotter efter.
Mamma till henne är Annie. Michelle är en fantastiskt trevlig och söt flicka.
Kommer att vara hypernervös, när hon ska röntgas, vill så gärna att hon är fri.
Sötnosen Alma, är nu röntgad med A höfter och ua på armbågarna!!!
Till helgen skall Annie och jag åka och träffa underbara Ramse.
Om tycke uppstår, hoppas jag att det blir parning, så Annie äntligen får Ramsebarn.
Annie
Ramse
Wish me luck!!!
Tiden går verklig fort.
Den 18.e januari, tre dagar för tidigt, när jag precis kommit hem från bilverkstaden, började Fadilah valpa.
Jag möttes i dörren av en flåsig Fadilah, som ville gå ut. På golvet såg jag en blöt pöl, vattnet hade gått!
Maddie, Fadilahs mamma, var lika otroligt tjock, som sin dotter, när hon skulle få sin första kull.
Den gången orkade inte livmodern dra ihop sig, så det blev snitt. Jag var faktiskt lite orolig att samma sak skulle hända nu.
Jag var inte alls förberedd på valpning, så jag fick tänka ut, vem jag kunde be att komma för att assistera mig.
Valpningar kan ju dra ut på tiden och alla de andra hundarna måste ju få sin skötsel.
Har en jättegullig granne, Ulrika, som glatt ställde upp.
Hon är både hund, häst och fårägare och van med födslar.
Alltså kom Ulrika och då hade redan den första valpen kommit, utan problem.
Det ploppade ut några till, ganska snart, men när nr. 5 kom, var det en valp, bara hälften så stor som de andra. En tik, som var livlös och det gick inte heller att "få igång" henne.
Shit happens, dax för nästa, men mellan 6:an och 7:an gick det tre timmar.
Med ena foten i bilen för att åka till veterinär, kom äntligen den lilla pojken ut, pigg och glad.
Kl. 2 på natten, kunde äntligen Ulrika åka hem och jag och Fadilah försökte vila, efter att hon fött 10 valpar, varav en liten död tik.
Döm om min förvåning, när hon sex timmar senare krystar ut en död hanvalp.
Nåväl, jag var glad att den kom ut naturligt.
Två dygn går och allt är lugn och ro. Fadilah sköter de små, alldeles utmärkt.
Då, börjar hon att krysta igen!
Trodde inte mina ögon, hade hon en valp kvar???
Såg framför mig, hur jag skulle få åka och snitta fram en död valp, efter allt hon genomgått.
Ringde Ulrika, som med sina små och smala händer, kanske skulle kunna känna om en valp var på väg. Mina händer är mer som smedhänder.
Hon kände inget, men jag beslöt ändå att åka till vet. för att kolla läget.
Via röntgen och ultraljud, konstaterades att ingen valp fanns kvar, puh, men att en livmoderinflammation, var på gång.
Tack vare mediciner, mår Fadilah nu alldeles utmärkt!
Tänk att efter 40 år med uppfödning, lär man sig något nytt!
Fadilah är en utmärkt mamma, lugn och trygg!
I morgon är valparna 2 veckor och jag och Fadilah njuter av dem.
Pappa till valparna är fina Ringmaster Nimbus, som jag har en dotter efter.
Mamma till henne är Annie. Michelle är en fantastiskt trevlig och söt flicka.
Kommer att vara hypernervös, när hon ska röntgas, vill så gärna att hon är fri.
Sötnosen Alma, är nu röntgad med A höfter och ua på armbågarna!!!
Till helgen skall Annie och jag åka och träffa underbara Ramse.
Om tycke uppstår, hoppas jag att det blir parning, så Annie äntligen får Ramsebarn.
Annie
Ramse
Wish me luck!!!
Pust!
Ja, men äntligen, då!
Har inte varit motiverad att skriva i bloggen, på ett tag.
Ska nu göra ett tappert försök, då livsandarna börjat återvända.
Går riktigt skapligt på foten nu och fick i tisdags svar på, varför jag fortfarande har ont.
Efter att ha röntgat fötterna, fick jag träffa läkaren som berättade att de stelopererade delarna, fortfarande inte var ihopläkta.
Nästa besök blir i februari, då får jag veta hur vi "går" vidare.
Om nu mina tikar är dräktiga, kommer valparna i mitten av januari. Bättre tajming, denna gång.
För ett par veckor sedan, fick jag ett mycket positivt besked, som kommer att göra mitt liv oerhört mycket lättare.
Då jag blivit fruktansvärt illa och orättvist behandlad av f.d. chef, samt förs.kassan, har jag nu kommit till en uppgörelse, som även om faktum kvarstår, att jag ändå har rätt, gör att jag kan släppa detta stora ok.
2 1/2 års psykisk press har varit jobbigt.
Det blev en trevlig resa med Fadilah, till Åmål och Ringmaster Nimbus. Han ägs av härliga Ulla och Tage, på Livsglädjens kennel.
Janelle fick följa med som förkläde. Hon löpte också och jag ville underlätta för min snälla Lasse, här hemma.
Vi fick till en bra parning med F. och N., på lördagskvällen.
Det ska bli så roligt att se hur de valparna (hoppas jag) blir.
Jag är ju så otroligt glad över min Nimbusdotter, efter Annie.
Nimbus och Fadilah.
Nimbus är tio och ett halv år, men jättefräsch.
Han är vacker och har ett supertemperament.
Tack snälla Ulla och Tage, för er gästfrihet.
Det var så roligt att träffa alla era fina, trevliga hundar.
Jag hoppas få återgälda er vänlighet.
Hoppas, hoppas, hoppas också att Janelle är dräktig.
Var ingen jättebra parning, men det behöver ju inte alltid vara någon hängning.
Ramsay
Janelle
I söndags var vi i Enköping och ställde ut på en inoffare.
Det var faktiskt riktigt trevligt. Kul att träffa folk man inte sett på ett tag.
Det gjorde ju heller inget att Fadilah blev Bir och BIG 4
Fadilah
.
Michelle kom 2:a i sin klass med HP.
Janelle 3:a med HP. Jonna 4:a.
Jonna med sitt fina barnbarn Ofelia.
Carro, min duktiga handler, visade Jonna och tyckte faktiskt att det var kul. Jonna kan skärpa sig
när det behövs.
Carro visade också Michelle, med bravur. Tror Michelle kommer att bli riktigt bra.
Hon har dessutom ett härligt temperament, bjuder på sig själv i ringen.
Michelle
Lasse, tack för att du visade Janelle, så fiiiiint!
Har aldrig sett henne vara till sin fördel, så mycket.
Naturligtvis finns det lite bu också, fast det sliutade med bääää.!!!
För andra gången har jag råkat ut för datorhaveri!
Förra gången,för ett par år sedan, miste jag i och med det, allla mina foton
och det var många!!!!
Denna gång fick min laptop åka till farbror doktorn i Torsåker.
Där bor Gunnar, min tekniska allt i allo.
Han lyckades rädda alla foton, för naturligtvis hade jag inte sparat över de senaste bilderna på
min externa hårddisk. Att man aldrig lär sig!!!!!
Det är så trevligt att hälsa på där, även om det är 40 mil t.o.t.
Gunnar bor så fint, härlig stor tomt med en tillhörande damm.
Självklart passar jag på att ta med mig ett gäng hundar.
När jag lämnade datorn fick Maya, Vilda och Oofie följa med.
Stora Stanley, beundrar mina flickor!!
Rillo, tyckte att flickorna var söta.
Ett nytt gäng fick följa med när jag hämtade datorn.
Vi kan pussas!
Av förklarig anledning, fick hundarna sitta här, när vi käkade mat, som
Gunnar bjöd på.
Gunnar, du ska ha ett stort tack, för att du fixade min dator.
Nu MÅSTE jag komma ihåg att spara mina foton på externa disken!!!
Annars hotar jag med att komma igen, med ett nytt hundgäng!
Har inte varit motiverad att skriva i bloggen, på ett tag.
Ska nu göra ett tappert försök, då livsandarna börjat återvända.
Går riktigt skapligt på foten nu och fick i tisdags svar på, varför jag fortfarande har ont.
Efter att ha röntgat fötterna, fick jag träffa läkaren som berättade att de stelopererade delarna, fortfarande inte var ihopläkta.
Nästa besök blir i februari, då får jag veta hur vi "går" vidare.
Om nu mina tikar är dräktiga, kommer valparna i mitten av januari. Bättre tajming, denna gång.
För ett par veckor sedan, fick jag ett mycket positivt besked, som kommer att göra mitt liv oerhört mycket lättare.
Då jag blivit fruktansvärt illa och orättvist behandlad av f.d. chef, samt förs.kassan, har jag nu kommit till en uppgörelse, som även om faktum kvarstår, att jag ändå har rätt, gör att jag kan släppa detta stora ok.
2 1/2 års psykisk press har varit jobbigt.
Det blev en trevlig resa med Fadilah, till Åmål och Ringmaster Nimbus. Han ägs av härliga Ulla och Tage, på Livsglädjens kennel.
Janelle fick följa med som förkläde. Hon löpte också och jag ville underlätta för min snälla Lasse, här hemma.
Vi fick till en bra parning med F. och N., på lördagskvällen.
Det ska bli så roligt att se hur de valparna (hoppas jag) blir.
Jag är ju så otroligt glad över min Nimbusdotter, efter Annie.
Nimbus och Fadilah.
Nimbus är tio och ett halv år, men jättefräsch.
Han är vacker och har ett supertemperament.
Tack snälla Ulla och Tage, för er gästfrihet.
Det var så roligt att träffa alla era fina, trevliga hundar.
Jag hoppas få återgälda er vänlighet.
Hoppas, hoppas, hoppas också att Janelle är dräktig.
Var ingen jättebra parning, men det behöver ju inte alltid vara någon hängning.
Ramsay
Janelle
I söndags var vi i Enköping och ställde ut på en inoffare.
Det var faktiskt riktigt trevligt. Kul att träffa folk man inte sett på ett tag.
Det gjorde ju heller inget att Fadilah blev Bir och BIG 4
Fadilah
.
Michelle kom 2:a i sin klass med HP.
Janelle 3:a med HP. Jonna 4:a.
Jonna med sitt fina barnbarn Ofelia.
Carro, min duktiga handler, visade Jonna och tyckte faktiskt att det var kul. Jonna kan skärpa sig
när det behövs.
Carro visade också Michelle, med bravur. Tror Michelle kommer att bli riktigt bra.
Hon har dessutom ett härligt temperament, bjuder på sig själv i ringen.
Michelle
Lasse, tack för att du visade Janelle, så fiiiiint!
Har aldrig sett henne vara till sin fördel, så mycket.
Naturligtvis finns det lite bu också, fast det sliutade med bääää.!!!
För andra gången har jag råkat ut för datorhaveri!
Förra gången,för ett par år sedan, miste jag i och med det, allla mina foton
och det var många!!!!
Denna gång fick min laptop åka till farbror doktorn i Torsåker.
Där bor Gunnar, min tekniska allt i allo.
Han lyckades rädda alla foton, för naturligtvis hade jag inte sparat över de senaste bilderna på
min externa hårddisk. Att man aldrig lär sig!!!!!
Det är så trevligt att hälsa på där, även om det är 40 mil t.o.t.
Gunnar bor så fint, härlig stor tomt med en tillhörande damm.
Självklart passar jag på att ta med mig ett gäng hundar.
När jag lämnade datorn fick Maya, Vilda och Oofie följa med.
Stora Stanley, beundrar mina flickor!!
Rillo, tyckte att flickorna var söta.
Ett nytt gäng fick följa med när jag hämtade datorn.
Vi kan pussas!
Av förklarig anledning, fick hundarna sitta här, när vi käkade mat, som
Gunnar bjöd på.
Gunnar, du ska ha ett stort tack, för att du fixade min dator.
Nu MÅSTE jag komma ihåg att spara mina foton på externa disken!!!
Annars hotar jag med att komma igen, med ett nytt hundgäng!
Sensommardag.
Vilken härlig dag i dag!
Besök av gulliga valpköpare, med sina både vuxna och småtta hundar.
Vi satt ute och fikade och det var så varmt och skönt.
Roligt att träffa Trixie, som blivit en stilig dam.
O. Blooming Brittnie. Äg Elisabeth och Mats Eriksson.
Rita och Kjell, kom med sina pojkar, Lucky, Chess och Nash.
Lucky är 12 år och en fantastiskt snäll gammal herre.
Han stod ut med alla småttar som sprang på och över honom.
Chess, är en jättetrevlig cockerpojke, Nash är ur Jonnas sista kull och den enda hane där.
O. Join Up Jonno
Chess
O. Naughty Nashville.
Catharina, har jag inom räckhåll, endast ett par km. härifrån.
Hon har en Oofiedotter, 8 år och nytillskottet Nickie, drygt fyra månader.
Hoppas att både Nash och Nickie håller vad de lovar.
Tack Lisa, för att jag fick äran att para Jonna med Ramse.
Vilka härliga valper de är.
Tack, ni som kom och förgyllde min dag.
Hoppas att ni hade lika trevligt som vi.
Alla besökshundar, förutom Michelle!
Syskonen, Nash och Nickie.
I morgon blir det Danderyds sjukhus, men denna gång bara för att
inhandla skor och inlägg.
Känns för det mesta bra i den opererade foten, men just när det gör det, vill jag
göra så mycket, så det brukar bli ett bakslag, vilket innebär ONT!
Meeeen, underbart att kunna cykla och "skoga" med hundarna igen!!!
Besök av gulliga valpköpare, med sina både vuxna och småtta hundar.
Vi satt ute och fikade och det var så varmt och skönt.
Roligt att träffa Trixie, som blivit en stilig dam.
O. Blooming Brittnie. Äg Elisabeth och Mats Eriksson.
Rita och Kjell, kom med sina pojkar, Lucky, Chess och Nash.
Lucky är 12 år och en fantastiskt snäll gammal herre.
Han stod ut med alla småttar som sprang på och över honom.
Chess, är en jättetrevlig cockerpojke, Nash är ur Jonnas sista kull och den enda hane där.
O. Join Up Jonno
Chess
O. Naughty Nashville.
Catharina, har jag inom räckhåll, endast ett par km. härifrån.
Hon har en Oofiedotter, 8 år och nytillskottet Nickie, drygt fyra månader.
Hoppas att både Nash och Nickie håller vad de lovar.
Tack Lisa, för att jag fick äran att para Jonna med Ramse.
Vilka härliga valper de är.
Tack, ni som kom och förgyllde min dag.
Hoppas att ni hade lika trevligt som vi.
Alla besökshundar, förutom Michelle!
Syskonen, Nash och Nickie.
I morgon blir det Danderyds sjukhus, men denna gång bara för att
inhandla skor och inlägg.
Känns för det mesta bra i den opererade foten, men just när det gör det, vill jag
göra så mycket, så det brukar bli ett bakslag, vilket innebär ONT!
Meeeen, underbart att kunna cykla och "skoga" med hundarna igen!!!
Eftermiddag i augusti!
I dag skulle jag egentligen åkt till Goldenspecialen!!
I sista stund ångrade jag mig och stannade hemma.
Carro, som tagit ledigt från sitt jobb, för att visa mina hundar, kom och hälsade på i stället.
Karin och Patrik, ägare till Snöa, barn till Sydnie, kom också och hade med sig en nybakad äppelkaka, mums.
Snöa
Katharina, bor ett par km. från mig, så hon var också hittvingad på kaffe!
Katharina har en tik efter Oofie och Reedbank Bonaparte, samt en skitunge efter Jonna och Goldzack Tom Jones.
Diddi!
Nicki
Carro har en gigantisk labbehane Angus, lika snäll som han är stor.
Förhoppningsvis föds det en liten labbetik till henne i nästa vecka.
Skönt att vi fortfarande kunde sitta ute och fika, så alla hundar kunde vara med.
Nja, nästan då, vi fick ge upp med listiga Jonna och sätta in henne i en rastgård.
Den hunden, har man fått för sina synder.
Den här gången kröp hon in i människohagen, under stängslet.
Ett under att hon inte kommit på att hon kan hoppa över.
Jonna, the one and only!
Vi passade på att fota småttingarna, sån gott det nu gick!
Är så glad att jag har behållit lilla Ellie, O. Mirable Michelle. Dotter till den där jävla Annie!
Michelle!
Så här ser morsan ut just nu. Längtar tills hon får tillbaka sin päls.
Annie!
Undrar om knipslugheten går i arv???
Nu kallar plikterna, dags för hundmat!!!!
I sista stund ångrade jag mig och stannade hemma.
Carro, som tagit ledigt från sitt jobb, för att visa mina hundar, kom och hälsade på i stället.
Karin och Patrik, ägare till Snöa, barn till Sydnie, kom också och hade med sig en nybakad äppelkaka, mums.
Snöa
Katharina, bor ett par km. från mig, så hon var också hittvingad på kaffe!
Katharina har en tik efter Oofie och Reedbank Bonaparte, samt en skitunge efter Jonna och Goldzack Tom Jones.
Diddi!
Nicki
Carro har en gigantisk labbehane Angus, lika snäll som han är stor.
Förhoppningsvis föds det en liten labbetik till henne i nästa vecka.
Skönt att vi fortfarande kunde sitta ute och fika, så alla hundar kunde vara med.
Nja, nästan då, vi fick ge upp med listiga Jonna och sätta in henne i en rastgård.
Den hunden, har man fått för sina synder.
Den här gången kröp hon in i människohagen, under stängslet.
Ett under att hon inte kommit på att hon kan hoppa över.
Jonna, the one and only!
Vi passade på att fota småttingarna, sån gott det nu gick!
Är så glad att jag har behållit lilla Ellie, O. Mirable Michelle. Dotter till den där jävla Annie!
Michelle!
Så här ser morsan ut just nu. Längtar tills hon får tillbaka sin päls.
Annie!
Undrar om knipslugheten går i arv???
Nu kallar plikterna, dags för hundmat!!!!
Nä nu jäklar i min lilla låda!!
Nu äntligen, känner jag för att skriva av mig lite.
Mycket har hänt sedan sist, kommer knappt i håg allt.
Gipset åkte av till min stora glädje, den 9:e juni.
Sedan bar det av till Kreta och mitt älskade Georgiopoli, där Lasse väntade.
Han hade ju åkt en vecka innan.
Det var lite puligt att kliva i vattnet med hjälp av två kryckor, men det gick.
Hade ju fått en "slalompjäxa" i stället för gips, så gick något bättre att röra sig.
Skönt var det i alla fall att koppla av från allt där hemma.
Meeeeen, veckan som följde efter vi kommit hem, var ett enda inferno!
Lasse säger att det var den jobbigaste veckan på de 11 år vi varit tillsammans.
Fyra valpar hade levererats när vi var borta, men de övriga skulle hämtas veckan före midsommar.
Jag behöll en liten Michelle och en kullsyster till henne, skulle stanna tills 20:e juli.
Alltså, 14 familjer skulle besöka oss denna vecka!!!
Däremellan skulle Mayas kull besiktigas och flera av de andra få ett färskt friskintyg.
Som krydda på moset, pajade min bil och var obrukbar i flera dagar.
Ett jäkla åskväder slog ut telefoner och dator. I en hel vecka var jag utan detta och med en mobil det
knappt finns täckning för, jättekul när så mycket skulle klaffa, med hämtningar av valpar.
Helt otroligt att alla valpar var tingade innan de var 8 veckor!!!!
Tackar och bugar för det.
I fredags skulle jag få min dom angående foten.
Den skulle röntgas efter tre månader med kryckor.
Vilken lättnad, att min läkare var nöjd!!!!
Tänk att få på en vanlig sko, naturligtvis med specialinlägg och försöka gå utan kryckor,
benet vek sig i början, inga muskler kvar.
I går var jag för första gången på över 3 månader till sjön med ett gäng hundar, alldeles själv.
Vilken lycka!!!
Tack igen, alla ni som ställt upp för mig, det ska aldrig glömmas!!!!
Min kamera har pajat, så jag har fått låna en värstingkamera av en av mina valpköpare.
Jättekul att testa den lite.
Många foton blir det, så jag får väl hejda mig lite och inte tjata ut folk med mina hundbilder.
Här kommer i alla fall några.
En liten båttur, hade suttit bra, säger Michelle till Nickie.
Premiärtur för Michelle.
O. Mirable Michelle, dotter till den där jävla Annie!
Kompisar!
En levnadsglad Våffa!!!
Gladisar
Timpan!
Min underbara Fillifjonka!
Sommarpojke!!
Maddie, Fadilahs mamma.
Nä, nu får det räcka för denna gång.
Det är så roligt att fota, men jag har mycket att lära.
Mycket har hänt sedan sist, kommer knappt i håg allt.
Gipset åkte av till min stora glädje, den 9:e juni.
Sedan bar det av till Kreta och mitt älskade Georgiopoli, där Lasse väntade.
Han hade ju åkt en vecka innan.
Det var lite puligt att kliva i vattnet med hjälp av två kryckor, men det gick.
Hade ju fått en "slalompjäxa" i stället för gips, så gick något bättre att röra sig.
Skönt var det i alla fall att koppla av från allt där hemma.
Meeeeen, veckan som följde efter vi kommit hem, var ett enda inferno!
Lasse säger att det var den jobbigaste veckan på de 11 år vi varit tillsammans.
Fyra valpar hade levererats när vi var borta, men de övriga skulle hämtas veckan före midsommar.
Jag behöll en liten Michelle och en kullsyster till henne, skulle stanna tills 20:e juli.
Alltså, 14 familjer skulle besöka oss denna vecka!!!
Däremellan skulle Mayas kull besiktigas och flera av de andra få ett färskt friskintyg.
Som krydda på moset, pajade min bil och var obrukbar i flera dagar.
Ett jäkla åskväder slog ut telefoner och dator. I en hel vecka var jag utan detta och med en mobil det
knappt finns täckning för, jättekul när så mycket skulle klaffa, med hämtningar av valpar.
Helt otroligt att alla valpar var tingade innan de var 8 veckor!!!!
Tackar och bugar för det.
I fredags skulle jag få min dom angående foten.
Den skulle röntgas efter tre månader med kryckor.
Vilken lättnad, att min läkare var nöjd!!!!
Tänk att få på en vanlig sko, naturligtvis med specialinlägg och försöka gå utan kryckor,
benet vek sig i början, inga muskler kvar.
I går var jag för första gången på över 3 månader till sjön med ett gäng hundar, alldeles själv.
Vilken lycka!!!
Tack igen, alla ni som ställt upp för mig, det ska aldrig glömmas!!!!
Min kamera har pajat, så jag har fått låna en värstingkamera av en av mina valpköpare.
Jättekul att testa den lite.
Många foton blir det, så jag får väl hejda mig lite och inte tjata ut folk med mina hundbilder.
Här kommer i alla fall några.
En liten båttur, hade suttit bra, säger Michelle till Nickie.
Premiärtur för Michelle.
O. Mirable Michelle, dotter till den där jävla Annie!
Kompisar!
En levnadsglad Våffa!!!
Gladisar
Timpan!
Min underbara Fillifjonka!
Sommarpojke!!
Maddie, Fadilahs mamma.
Nä, nu får det räcka för denna gång.
Det är så roligt att fota, men jag har mycket att lära.
Hoppas, hoppas, hoppas!
I morgon blir det gips av!!!!
Jag blir galen om jag får ett nytt!!!!
Lasse har redan åkt till Kreta. Jag skall följa efter på söndag.
Vill, vill, vill kunna bada.
Nu är valparna riktigt stora och maffiga.
Alla är sålda, förutom en hane, som jag fick återbud på.
Otroligt, så många intresserade som ringt på valp.
Otroligt mycket folk, har hälsat på för att se på de små.
Många liter kaffe och flera kilometer kaffebröd har gått åt.
Tack gode Gud för all hjälp jag haft.
I kväll är det första kvällen och natten jag är ensam sedan den 18:e april.
Lyckades ge de vuxna hundarna mat.
Turligt nog kom det valpköpare, just som valparnas mat skulle serveras.
Lite svårt att gå nerför källartrappan med tre stora valpmatbyttor, när händerna är fulla av kryckor.
Anki har lämnat slagfältet, tack gode Gud för henne, i morgon kommer Annette tillbaka för femte gången
på 7 veckor, för att hjälpa mig. Är det inte storslaget?????
Annette och jag måste ta itu med att välja valp till mig.
Allt måste vara klart innan lördag, då Annies och Jonnas valpar skall besiktigas.
Annies flickor ser riktigt bra ut, så det blir ingen lätt match.
Häromdagen var Marianne Henriksson här och valde en lillebror till Jason.
Hon hade fem hanar att välja på i Mayas kull.
Tyckte att hon gjorde ett jättebra val.
Det är verkligen inte lätt att hitta rätt, i denna guldhög.
Jonna, den stollan, fick vara med vid fikabordet, ja jag fick ju varna gästerna först.
Hon är bara sanslös, den hunden.
Att så mycket hyss och tokerier, kan rymmas i det huvudet.
Hon gick fullständig bärsärkargång runt kaffebordet.
Upp och ner i allas knän, högg i sig kakor på en tiondels sekund, bara man vände bort blicken.
Ge mig en kaaaaaka, säger jag!
Det tokiga med den hunden är att man aldrig kan bli arg på henne, man skrattar bara åt hennes stolliga
tokerier och det vet hon.
Mitt i alltihop, kan hon bara bli som en stor trasdocka och njuta i fulla drag i mitt knä.
Sen, när alla kakor tagit slut och hon vilat en liten stund, är det dags att hoppa in
till valparna, för att kolla om det finns mat kvar.
Inte bryr hon sig om, att alla tjugo valparna passar på att få sig en slurk,
medan tant Jonna glufsar i sig av det som finns kvar att äta.
Mamma Annie, står bakm valphagen med låååång näsa.
Nä, nu är det sedan länge, dags för sängen.
Det blir till att gå upp tidigt i morgon.
Allt tar ungefär fem gånger så lång tid som vanligt.
Kan inte ens räkna, hur många besök jag får i morgon.
Kommer att drömma om gips i natt.
Good night
Jag blir galen om jag får ett nytt!!!!
Lasse har redan åkt till Kreta. Jag skall följa efter på söndag.
Vill, vill, vill kunna bada.
Nu är valparna riktigt stora och maffiga.
Alla är sålda, förutom en hane, som jag fick återbud på.
Otroligt, så många intresserade som ringt på valp.
Otroligt mycket folk, har hälsat på för att se på de små.
Många liter kaffe och flera kilometer kaffebröd har gått åt.
Tack gode Gud för all hjälp jag haft.
I kväll är det första kvällen och natten jag är ensam sedan den 18:e april.
Lyckades ge de vuxna hundarna mat.
Turligt nog kom det valpköpare, just som valparnas mat skulle serveras.
Lite svårt att gå nerför källartrappan med tre stora valpmatbyttor, när händerna är fulla av kryckor.
Anki har lämnat slagfältet, tack gode Gud för henne, i morgon kommer Annette tillbaka för femte gången
på 7 veckor, för att hjälpa mig. Är det inte storslaget?????
Annette och jag måste ta itu med att välja valp till mig.
Allt måste vara klart innan lördag, då Annies och Jonnas valpar skall besiktigas.
Annies flickor ser riktigt bra ut, så det blir ingen lätt match.
Häromdagen var Marianne Henriksson här och valde en lillebror till Jason.
Hon hade fem hanar att välja på i Mayas kull.
Tyckte att hon gjorde ett jättebra val.
Det är verkligen inte lätt att hitta rätt, i denna guldhög.
Jonna, den stollan, fick vara med vid fikabordet, ja jag fick ju varna gästerna först.
Hon är bara sanslös, den hunden.
Att så mycket hyss och tokerier, kan rymmas i det huvudet.
Hon gick fullständig bärsärkargång runt kaffebordet.
Upp och ner i allas knän, högg i sig kakor på en tiondels sekund, bara man vände bort blicken.
Ge mig en kaaaaaka, säger jag!
Det tokiga med den hunden är att man aldrig kan bli arg på henne, man skrattar bara åt hennes stolliga
tokerier och det vet hon.
Mitt i alltihop, kan hon bara bli som en stor trasdocka och njuta i fulla drag i mitt knä.
Sen, när alla kakor tagit slut och hon vilat en liten stund, är det dags att hoppa in
till valparna, för att kolla om det finns mat kvar.
Inte bryr hon sig om, att alla tjugo valparna passar på att få sig en slurk,
medan tant Jonna glufsar i sig av det som finns kvar att äta.
Mamma Annie, står bakm valphagen med låååång näsa.
Nä, nu är det sedan länge, dags för sängen.
Det blir till att gå upp tidigt i morgon.
Allt tar ungefär fem gånger så lång tid som vanligt.
Kan inte ens räkna, hur många besök jag får i morgon.
Kommer att drömma om gips i natt.
Good night
Snaaaaaaaaaaaaaaaaart!
Nu, får jag väl ändå skärpa mig, med skrivandet!
Man kan ju tycka att jag har all tid i världen, att sitta och skriva.
Dessvärre går det åt mycket tid att hålla reda på alla, som utför "mina" sysslor!
Snart kräks de säkert på mig, när jag ständigt lägger näsan i blöt.
Meeeen, det är inte lätt att vara tvungen att se på, när folk sliter häcken av sig, för min skull.
Man känner sig för jävlig, kan jag lugnt påstå.
Det som är positivt är väl att jag har insett hur i h...ete mycket jag gör i vanliga fall.
Tack och tack och tack och tack i det oändliga, till alla er som har ställt upp för mig den här tiden.
Nu har sex veckor gått och jag hoppas innerligt att gipset åker av den 9:e juni.
Det kommer att dröja lång tid ännu, innan jag kan känna mig som "folk", men bara jag får bada på Kreta, kommer jag att jubla.
I dag fick jag min nya valphage ihopsatt av min snälla granne Peo.
Hade besök av två vänner, så med deras och kennelflickans hjälp, fick alla 20 valpar komma ut, för första gången.
Gissa om det uppskattades!!!!
Jonna, the one and only, hon gillar valpar hon.
Andras och egna, spelar inge roll, allt går bra.
Man kan ju tycka att jag har all tid i världen, att sitta och skriva.
Dessvärre går det åt mycket tid att hålla reda på alla, som utför "mina" sysslor!
Snart kräks de säkert på mig, när jag ständigt lägger näsan i blöt.
Meeeen, det är inte lätt att vara tvungen att se på, när folk sliter häcken av sig, för min skull.
Man känner sig för jävlig, kan jag lugnt påstå.
Det som är positivt är väl att jag har insett hur i h...ete mycket jag gör i vanliga fall.
Tack och tack och tack och tack i det oändliga, till alla er som har ställt upp för mig den här tiden.
Nu har sex veckor gått och jag hoppas innerligt att gipset åker av den 9:e juni.
Det kommer att dröja lång tid ännu, innan jag kan känna mig som "folk", men bara jag får bada på Kreta, kommer jag att jubla.
I dag fick jag min nya valphage ihopsatt av min snälla granne Peo.
Hade besök av två vänner, så med deras och kennelflickans hjälp, fick alla 20 valpar komma ut, för första gången.
Gissa om det uppskattades!!!!
Jonna, the one and only, hon gillar valpar hon.
Andras och egna, spelar inge roll, allt går bra.
Överstökar
Så var då allt över!
Tänk att jag lyckades genomlida en operation, med allt det innebär.
Kom till sjukhuset 07.00 och rullades ner till op. mitt på dagen.
Lät all personal få veta att jag inte ville vara medveten om något överhuvudtaget!!!!!
Vaknade då på kvällen, vimsig som attan med benet i paket.
Faktiskt ingen smärta alls, lite öm i höften, där de tagit en benbit för att laga foten med.
Fyra timmar, hade op. tagit, omflyttning av fotdelar, samt skruvar i hälen.
Redan dagen efter, blev jag utkastad, efter träning med sjukgymnast och gipsning av fot och ben.
Måste ändå säga att det var en jättefin service på sjukhuset. En jättegullig röda korskille, skjutsade ner mig till apoteket i rullstol.
Fick med en massa hjälpmedel, som en snäll sköterska bar ner till sjuktransporten, som skulle ta mig hem.
En gullig indier körde mig hem, undrar vad han tänkte när jag guidade honom på vägar som blev smalare och smalare.
Såg i alla fall hans skräckslagna min när vi kom fram och han fick syn på ett gäng hundar.
Det blev till att hälsa runt på vovvar, så gott det gick och försöka ta sig upp till övervåningen för att beskåda Annies nyfödda valpar. Hon passade naturligtvis på att valpa, när jag var på sjukhuset.
Tackom och lovom, hade jag underbaraste Eva och Annki här.
Vad jag hade gjort utan dem, vågar jag inte tänka på.
Det var ju så tokigt att jag hade hunnit para tre tikar, innan jag fick op. datum.
Valpningen hade gått bra, även om Annie hade skällt som en besatt, bara Eva lämnade henne för att ta ett bloss.
Fem tikar och tre hanar blev det. Känns som ett under, efter alla besvikelser då Annie gått tom ett antal gånger.
Jonna hade blivit parad dagen eter Annie, så jag hann i alla fall hem till hennes valpning.
På kvällen började min fot att blöda rejält.
Ringde till Dandery på morgonen och de bad mig komma in för att lägga nytt gips.
Faan, ville ju vara hemma med Jonna.
Snälla Hasse kom hit och körde in mig.
Var faktiskt lite rädd att op. måste göras om, men det slapp jag.
Lasse, en granne, skulle åka från stan på em.så jag fick skjuts med honom tillbaka hem.
Hade tel.kontakt med Eva och Annki ang. Jonnas tillstånd.
Vattnet gick vid 14-tiden och när jag kom hem hade hon krystat i 2 tim. utan resultat.
Väntade i ytterligare 2 tim. och insåg att jag måste åka in till Ulltuna.
Det är då själva faaaaaaaaaaaaaaaaan.!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Efter att jag och Jonna baxat in oss i baksätet, körde Eva iväg till Ulltuna.
Otroligt nog, fick vi en suverän vet., som insåg fakta efter att kännt en valp i fellläge.
Det blev snitt direkt och tack vare det, klarade sig alla sex valpar.
Så fort Jonna hade vaknat, kunde vi vända hemåt igen.
Kalaset gick på 17.000, varav jag får betala drygt 10.000.
Detta för att jag är momspliktig och förs.bolaget ersätter ju inte momsen.
Det är lönande att vara hunduppfödare!!!!
Undrar vad personalen på Ulltuna tänkte, när jag kom stapplandes på kryckor.
Frid och fröjd, överlycklig över att ha klarat hela kullen och naturligtvis Jonna.
Fem flickor och en pojke.
Tokiga Jonna då, jo hon är lika glad som vanligt. Tror inte att något biter på henne.
I den allmänna villervallan, med Jonna, var det ju dags för Kennelflickan att lämna över till Annette.
Hon bor i Gävle och har fyra golden, som jag har fött upp, utom en av dem, som är A:s egen uppfödning.
Snälla människan, hade lämnat bort sina hundar, för att komma och hjälpa mig.
Hon hade också köpt med sig Taimat, som vi smaskade i oss när Jonna och de små kommit på plats.
Ja, då var två av kullarna levererade.
Bara att vänta på den tredje och det fick jag verkligen göra, vänta alltså.
Påsken kom och med den Lasse, som fick skjuts av Hasse.
Han hade fått en lång inköpslista av mig.
Påskafton var skön med härlig värme och underbara vänner.
Mammorna njöt av sina små och jag av fristen på ett par dagar, utan förlossning.
Annandagen åkte Annette hem, sliten av alla förpliktelser.
Hon och Eva ska ha en eloge, jösses vad de sprang upp och ner och hit och dit, för att behaga mig.
Eva stannade till tisdag morgon, utifall Maya skulle börja valpa.
Maya hade gått 63 dygn på måndagen.
Började bli lite orolig, varför fanns inte det minsta tecken på valpning.
Hon åt varje gång hon blev serverad och tempen höll sig envist runt 38 grader.
Skall det bli ett nytt vet.besök???
Pratade med min "husvet." som menade att 5 dagar kan det ju diffa.
Lugnade mig med detta besked, har ju aldrig varit med om valpning förut.
Onsdag kväll äntligen, började något att hända.
Maya tvekade över maten och tempen dök ner till 37.2.
Jag flyttade ner till vardagsrummet och ställde biabädden nedanför soffan.
Lättare för mig att "komma till" i den.
Känndes lugnt att det hela äntligen började. Det var tre dagar över tiden och eftersom jag räknade med högst tre valpar, vilket kan ställa till problem, så började jag att se på allt lite ljusare.
Döm om min förvåning, när sex valpar tittade ut, inom fyra timmar!!!!!
Denna gång blev det 1 tik och fem hanar.
Tack och lov, har jag många tingade, både hanar och tikar.
Trygga Maya, hon fixade allt lika bra som vanligt.
Hur det ska gå att sköta alla valpar, får tiden utvisa.
Hitintills har allt flutit på, med hjälp av absolut fantastiska vänner och gullig särbo
som varit här hela veckan, samt morfin för värken, som gör att jag slipper ha ont.
Nya tag blir det nästa vecka.
Annette kommer tillbaka, när Lasse börjar jobba.
Det blev nog en omvänd semester, då han tycker att semestern egentligen börjar, när han är tillbaka på sitt ordinära jobb!!!!!!!!!!!!!!!
Hoppsan, det var lite att göra!!!!!!!
Fy farao, vad jobbigt det är att vara så beroende av andra.
Skitjobbigt är det att ta sig fram, bara trappan till övervåningen är ett lite helvete.
Försöker tänka att allt ska bli bra.
Har i alla fall bestämt att jag ska ha en hejdundrande fest, när jag blir som folk igen.
Alla mina underbara, fantastiska vänner (har jag verkligen förtjänat dem), skall få veta hur mycket jag uppskattar dem.
Tills dess sitter jag så här.
Tänk att jag lyckades genomlida en operation, med allt det innebär.
Kom till sjukhuset 07.00 och rullades ner till op. mitt på dagen.
Lät all personal få veta att jag inte ville vara medveten om något överhuvudtaget!!!!!
Vaknade då på kvällen, vimsig som attan med benet i paket.
Faktiskt ingen smärta alls, lite öm i höften, där de tagit en benbit för att laga foten med.
Fyra timmar, hade op. tagit, omflyttning av fotdelar, samt skruvar i hälen.
Redan dagen efter, blev jag utkastad, efter träning med sjukgymnast och gipsning av fot och ben.
Måste ändå säga att det var en jättefin service på sjukhuset. En jättegullig röda korskille, skjutsade ner mig till apoteket i rullstol.
Fick med en massa hjälpmedel, som en snäll sköterska bar ner till sjuktransporten, som skulle ta mig hem.
En gullig indier körde mig hem, undrar vad han tänkte när jag guidade honom på vägar som blev smalare och smalare.
Såg i alla fall hans skräckslagna min när vi kom fram och han fick syn på ett gäng hundar.
Det blev till att hälsa runt på vovvar, så gott det gick och försöka ta sig upp till övervåningen för att beskåda Annies nyfödda valpar. Hon passade naturligtvis på att valpa, när jag var på sjukhuset.
Tackom och lovom, hade jag underbaraste Eva och Annki här.
Vad jag hade gjort utan dem, vågar jag inte tänka på.
Det var ju så tokigt att jag hade hunnit para tre tikar, innan jag fick op. datum.
Valpningen hade gått bra, även om Annie hade skällt som en besatt, bara Eva lämnade henne för att ta ett bloss.
Fem tikar och tre hanar blev det. Känns som ett under, efter alla besvikelser då Annie gått tom ett antal gånger.
Jonna hade blivit parad dagen eter Annie, så jag hann i alla fall hem till hennes valpning.
På kvällen började min fot att blöda rejält.
Ringde till Dandery på morgonen och de bad mig komma in för att lägga nytt gips.
Faan, ville ju vara hemma med Jonna.
Snälla Hasse kom hit och körde in mig.
Var faktiskt lite rädd att op. måste göras om, men det slapp jag.
Lasse, en granne, skulle åka från stan på em.så jag fick skjuts med honom tillbaka hem.
Hade tel.kontakt med Eva och Annki ang. Jonnas tillstånd.
Vattnet gick vid 14-tiden och när jag kom hem hade hon krystat i 2 tim. utan resultat.
Väntade i ytterligare 2 tim. och insåg att jag måste åka in till Ulltuna.
Det är då själva faaaaaaaaaaaaaaaaan.!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Efter att jag och Jonna baxat in oss i baksätet, körde Eva iväg till Ulltuna.
Otroligt nog, fick vi en suverän vet., som insåg fakta efter att kännt en valp i fellläge.
Det blev snitt direkt och tack vare det, klarade sig alla sex valpar.
Så fort Jonna hade vaknat, kunde vi vända hemåt igen.
Kalaset gick på 17.000, varav jag får betala drygt 10.000.
Detta för att jag är momspliktig och förs.bolaget ersätter ju inte momsen.
Det är lönande att vara hunduppfödare!!!!
Undrar vad personalen på Ulltuna tänkte, när jag kom stapplandes på kryckor.
Frid och fröjd, överlycklig över att ha klarat hela kullen och naturligtvis Jonna.
Fem flickor och en pojke.
Tokiga Jonna då, jo hon är lika glad som vanligt. Tror inte att något biter på henne.
I den allmänna villervallan, med Jonna, var det ju dags för Kennelflickan att lämna över till Annette.
Hon bor i Gävle och har fyra golden, som jag har fött upp, utom en av dem, som är A:s egen uppfödning.
Snälla människan, hade lämnat bort sina hundar, för att komma och hjälpa mig.
Hon hade också köpt med sig Taimat, som vi smaskade i oss när Jonna och de små kommit på plats.
Ja, då var två av kullarna levererade.
Bara att vänta på den tredje och det fick jag verkligen göra, vänta alltså.
Påsken kom och med den Lasse, som fick skjuts av Hasse.
Han hade fått en lång inköpslista av mig.
Påskafton var skön med härlig värme och underbara vänner.
Mammorna njöt av sina små och jag av fristen på ett par dagar, utan förlossning.
Annandagen åkte Annette hem, sliten av alla förpliktelser.
Hon och Eva ska ha en eloge, jösses vad de sprang upp och ner och hit och dit, för att behaga mig.
Eva stannade till tisdag morgon, utifall Maya skulle börja valpa.
Maya hade gått 63 dygn på måndagen.
Började bli lite orolig, varför fanns inte det minsta tecken på valpning.
Hon åt varje gång hon blev serverad och tempen höll sig envist runt 38 grader.
Skall det bli ett nytt vet.besök???
Pratade med min "husvet." som menade att 5 dagar kan det ju diffa.
Lugnade mig med detta besked, har ju aldrig varit med om valpning förut.
Onsdag kväll äntligen, började något att hända.
Maya tvekade över maten och tempen dök ner till 37.2.
Jag flyttade ner till vardagsrummet och ställde biabädden nedanför soffan.
Lättare för mig att "komma till" i den.
Känndes lugnt att det hela äntligen började. Det var tre dagar över tiden och eftersom jag räknade med högst tre valpar, vilket kan ställa till problem, så började jag att se på allt lite ljusare.
Döm om min förvåning, när sex valpar tittade ut, inom fyra timmar!!!!!
Denna gång blev det 1 tik och fem hanar.
Tack och lov, har jag många tingade, både hanar och tikar.
Trygga Maya, hon fixade allt lika bra som vanligt.
Hur det ska gå att sköta alla valpar, får tiden utvisa.
Hitintills har allt flutit på, med hjälp av absolut fantastiska vänner och gullig särbo
som varit här hela veckan, samt morfin för värken, som gör att jag slipper ha ont.
Nya tag blir det nästa vecka.
Annette kommer tillbaka, när Lasse börjar jobba.
Det blev nog en omvänd semester, då han tycker att semestern egentligen börjar, när han är tillbaka på sitt ordinära jobb!!!!!!!!!!!!!!!
Hoppsan, det var lite att göra!!!!!!!
Fy farao, vad jobbigt det är att vara så beroende av andra.
Skitjobbigt är det att ta sig fram, bara trappan till övervåningen är ett lite helvete.
Försöker tänka att allt ska bli bra.
Har i alla fall bestämt att jag ska ha en hejdundrande fest, när jag blir som folk igen.
Alla mina underbara, fantastiska vänner (har jag verkligen förtjänat dem), skall få veta hur mycket jag uppskattar dem.
Tills dess sitter jag så här.
Nedräkning
Hu, så hemskt!!!
I morgon blir det av, då smäller det, fotjäveln ska bli fin och jag ska lida pin!
På en skala till 10, ligger jag på 22 i fråga om nervositet.
De blivande mammorna är ännu lugna och tempen normal.
Ja, nu pratar jag om hundarna då.
Maya har en liten mage hon också, det blir nog kanske 2, 3 stycken.
Jonna och Annie däremot, ser alldeles rysligt dräktiga ut.
Snällaste Wennborgskan, kommer insladdandes framåt kvällen, för att ta över.
Åker redan kl. 6.00 i morgon och man vet ju inte när valparna har tänkt att titta ut.
Borde väl ha kalas i dag egentligen, eftersom Evas lillflicka Ofelia, fyller ett år.
I övermorgon blir Janelles ungar ett år, så Hasse och Eva kanske kan kalasa tillsammans
och fira både Lotta och Ofelia.
I morgon kommer också Kennelflickan och hjälper till. Behövs verkligen, eftersom alla vovvarna
skall ha sin dagliga skötsel, även om man "sitter fast" i valpning.
Återigen, vad har jag gjort för gott i livet, för att vara välsignad med så fina vänner?
Har även blivit lovad att ringa "en drös" med folk, om det skulle krisa.
Nähä, nu ska jag åka till macken och skifta däck, hämta en lånad värmelampa och
göra en del ärenden i Rimbo.
Hoppas kunna sova i natt.
Lääääängtar tills allt är över.
Kanske ser det ut så här i sommar!!!
I morgon blir det av, då smäller det, fotjäveln ska bli fin och jag ska lida pin!
På en skala till 10, ligger jag på 22 i fråga om nervositet.
De blivande mammorna är ännu lugna och tempen normal.
Ja, nu pratar jag om hundarna då.
Maya har en liten mage hon också, det blir nog kanske 2, 3 stycken.
Jonna och Annie däremot, ser alldeles rysligt dräktiga ut.
Snällaste Wennborgskan, kommer insladdandes framåt kvällen, för att ta över.
Åker redan kl. 6.00 i morgon och man vet ju inte när valparna har tänkt att titta ut.
Borde väl ha kalas i dag egentligen, eftersom Evas lillflicka Ofelia, fyller ett år.
I övermorgon blir Janelles ungar ett år, så Hasse och Eva kanske kan kalasa tillsammans
och fira både Lotta och Ofelia.
I morgon kommer också Kennelflickan och hjälper till. Behövs verkligen, eftersom alla vovvarna
skall ha sin dagliga skötsel, även om man "sitter fast" i valpning.
Återigen, vad har jag gjort för gott i livet, för att vara välsignad med så fina vänner?
Har även blivit lovad att ringa "en drös" med folk, om det skulle krisa.
Nähä, nu ska jag åka till macken och skifta däck, hämta en lånad värmelampa och
göra en del ärenden i Rimbo.
Hoppas kunna sova i natt.
Lääääängtar tills allt är över.
Kanske ser det ut så här i sommar!!!
Nostalgi
Oxundas Angelic Annabel äg. fam. Swan
Denna underbara flicka blir 14 år i år.
Annabel bodde hos mig de första åren, men av olika anledningar, fick hon ett nytt hem,
hos den bästa familj man kan tänka sig, för en omplacerig.
Hjärtat slets ur min kropp, när hon flyttade, men ibland tvingas man inse vad som är bäst, för alla parter.
Annabels kullbror, lilla rara, stolliga Andy fick jag behålla tills han var 11 år.
Då drabbades han av cancer.
Sorgen var obeskrivlig, även där.
Dessa två syskon, är hundar som jag är så stolt över att ha fött upp.
O. Amazing Andean
Det gör ingenting alls att denna typ sällan når framgångar på utställningar.
För mig kommer de alltid att vara "riktiga goldens".
Pirr!!!!
Usch och fy, vad nervös jag är!!!!
Den 19:e april, blir det äntligen av!!!!
Operation av den vänstra foten, den skall helt byggas upp och rättas till.
För en stackare, som aldrig legat på sjukhus förut, känns det väldigt stort.
Meeeeen det stolligaste av allt, alla tre tikarna är dräktiga och ska naturligtvis valpa dagarna efter operationen.
När jag ligger på sjukhuset!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Här kommer jag till det allra mest fantastiska och det är mina underbara vänner och boyfriend!
De har lovat att sköta om hela alltet, det är så otroligt, så det finns inte!!!!
KOMMER ATT HA GIPS I 6 VECKOR, FY FAEN!
Gode Gud, om allt går som det ska, har jag varit av med gipset i 10 dagar, när resan till Kreta, blir av.
Vilken känsla det skulle vara, att bara få rå om sig själv och sola och bada med Lasse.
Drömma kan man ju, men snälla, låt det bli verklighet.
Men tänk ändå, att lilla tokiga Annie äntligen är dräktig. Måtte allt bara gå bra.
Skulle verkligen vara roligt med en tikvalp där, fast det egntligen är vansinne.
Jonna är tjock hon också, gulle hon.
Maya har jag varit tveksam till, men börjar nu tro på valpar även där.
Ena stunden får jag panik över hur allt ska gå med en enbent Larsson, nästa stund tänker jag att äsch, det löser sig.
Hade hoppats på att tomten skulle torka upp och att jag skulle hinna kratta bort all skit,
men det ser inte så lovande ut, för tillfället.
Kommer nog bokstavligen att klättra på väggarna, när jag ser allt som borde göras.
Ja,ja,bara allt nu går bra med valpningarna och op. och att alla hundar får vara friska.
Den 19:e april, blir det äntligen av!!!!
Operation av den vänstra foten, den skall helt byggas upp och rättas till.
För en stackare, som aldrig legat på sjukhus förut, känns det väldigt stort.
Meeeeen det stolligaste av allt, alla tre tikarna är dräktiga och ska naturligtvis valpa dagarna efter operationen.
När jag ligger på sjukhuset!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Här kommer jag till det allra mest fantastiska och det är mina underbara vänner och boyfriend!
De har lovat att sköta om hela alltet, det är så otroligt, så det finns inte!!!!
KOMMER ATT HA GIPS I 6 VECKOR, FY FAEN!
Gode Gud, om allt går som det ska, har jag varit av med gipset i 10 dagar, när resan till Kreta, blir av.
Vilken känsla det skulle vara, att bara få rå om sig själv och sola och bada med Lasse.
Drömma kan man ju, men snälla, låt det bli verklighet.
Men tänk ändå, att lilla tokiga Annie äntligen är dräktig. Måtte allt bara gå bra.
Skulle verkligen vara roligt med en tikvalp där, fast det egntligen är vansinne.
Jonna är tjock hon också, gulle hon.
Maya har jag varit tveksam till, men börjar nu tro på valpar även där.
Ena stunden får jag panik över hur allt ska gå med en enbent Larsson, nästa stund tänker jag att äsch, det löser sig.
Hade hoppats på att tomten skulle torka upp och att jag skulle hinna kratta bort all skit,
men det ser inte så lovande ut, för tillfället.
Kommer nog bokstavligen att klättra på väggarna, när jag ser allt som borde göras.
Ja,ja,bara allt nu går bra med valpningarna och op. och att alla hundar får vara friska.
Hurra!!
Ja, då blev man lite glad igen då.
Ultraljudat Jonna och Annie i dag och båda konstaterades dräktiga.
Annies dräktighet är verkligen en bonus.
Hon har haft en kull på tre valpar, för några år sedan.
Efter detta har hon gått tom några gånger och dessutom haft livmoderinflammation.
Nu ska jag väl ta det lilla lugna och inte ropa hurra för tidigt, men allt såg bra ut
och det verkar att vara en ordentlig kull.
Tokjonnas valpar med Ramse, blir något att se fram emot, med tanke på Almas härliga temperament.
Eftersom jag inte riktigt vågade hoppas på att Annie skulle bli dräktig och Janelles parning inte blev av,
så blev ju även Maya parad i ett mycket sent skede.
Hon har gått 4 veckor på måndag och där märks det ännu inget av eventuella valpar.
Då är det återigen fredag och Lasse är på ingång.
Ska försöka att bara ta det lugnt i helgen.
Annie
Maya
Jonna
Ultraljudat Jonna och Annie i dag och båda konstaterades dräktiga.
Annies dräktighet är verkligen en bonus.
Hon har haft en kull på tre valpar, för några år sedan.
Efter detta har hon gått tom några gånger och dessutom haft livmoderinflammation.
Nu ska jag väl ta det lilla lugna och inte ropa hurra för tidigt, men allt såg bra ut
och det verkar att vara en ordentlig kull.
Tokjonnas valpar med Ramse, blir något att se fram emot, med tanke på Almas härliga temperament.
Eftersom jag inte riktigt vågade hoppas på att Annie skulle bli dräktig och Janelles parning inte blev av,
så blev ju även Maya parad i ett mycket sent skede.
Hon har gått 4 veckor på måndag och där märks det ännu inget av eventuella valpar.
Då är det återigen fredag och Lasse är på ingång.
Ska försöka att bara ta det lugnt i helgen.
Annie
Maya
Jonna
Lucky
Lucky på besök i går!
En stilig gentleman, på 12 år.
Enligt matte och husse, den snällaste vovve, de någonsin träffat.
Tack, Rita och Kjell att ni förvaltat honom så väl.
Hoppas att Lucky får chansen att prägla en ny liten kille, i er familj, tillsammans med sin cockerkompis.
O. Join Up Jonno. äg. Rita och Kjelle.
En stilig gentleman, på 12 år.
Enligt matte och husse, den snällaste vovve, de någonsin träffat.
Tack, Rita och Kjell att ni förvaltat honom så väl.
Hoppas att Lucky får chansen att prägla en ny liten kille, i er familj, tillsammans med sin cockerkompis.
O. Join Up Jonno. äg. Rita och Kjelle.
Mycket attityd, är det!
I dag fick lilla Alma, med stora attityden, följa med Ia och mig och några stora vovvar, till skogen igen.
Vi hade en jätteskön stund i solen.
Äggmackor och kaffe, satt mycket bra faktiskt.
Nu var ju Jonna med, så min macka höll på att ryka, i en sekunds ouppmärksamhet!
Ah, får väl skylla på eventuell dräktighet.
Men hon är snabb, den lilla rackaren.
Alma, hade då inga problem med att umgås med Ias hundar.
Spanjorskan Begonia, fräste till ett par gånger, men vem bryr sig.
Shit happens!
Ja, vad ska det bli av den lilla Alman, inte äter hon heller.
Spelar ingen roll, vad jag försöker med, hon ska bara ha något annat.
Senaste gången jag upplevde matvägran, var för 40 år sedan.
Amanda började äta ordentligt, när hon hade sin första valpkull, 3 år gammal.
Frustrerande, så det förslår.
Meeeeeen. Alma är lika glad för det.
Full jäkla rulle!!!
Vi hade en jätteskön stund i solen.
Äggmackor och kaffe, satt mycket bra faktiskt.
Nu var ju Jonna med, så min macka höll på att ryka, i en sekunds ouppmärksamhet!
Ah, får väl skylla på eventuell dräktighet.
Men hon är snabb, den lilla rackaren.
Alma, hade då inga problem med att umgås med Ias hundar.
Spanjorskan Begonia, fräste till ett par gånger, men vem bryr sig.
Shit happens!
Ja, vad ska det bli av den lilla Alman, inte äter hon heller.
Spelar ingen roll, vad jag försöker med, hon ska bara ha något annat.
Senaste gången jag upplevde matvägran, var för 40 år sedan.
Amanda började äta ordentligt, när hon hade sin första valpkull, 3 år gammal.
Frustrerande, så det förslår.
Meeeeeen. Alma är lika glad för det.
Full jäkla rulle!!!
Alma i skogen
Nu har det blivit dags att introducera Alma till skogen och sorkarna, varför vänta.
De stora hundarna kommer ändå snart att lära henne gräva på tomten.
Funderar stark på att asfaltera hela trädgården och måla grönt.
Hade tänkt att bära Alma en bit från bilen först, mensatte ner henne en stund för att fixa till koppel och klädsel, samt ryggsäck.
Tjohooooo, där flög Alma som en hind över stock och sten.
Nä, skojade faktiskt, hon är ju så liten ännu, men oj, vad hon pinnade på, efter de andra.
Skönt att se glädjen och oräddheten i henne.
Hon var djupt imponerad av de stora flickornas framfart i höga snön och för att inte tala om sorkjakten!!!!!
Det var en trött liten stumpa, som somnade i baksätet, när vi åkte hem.
Kändes bra att lämna henne en stund i köket, med Vilda, för att ta en tripp med goa Ia, till Uppsala.
De stora hundarna kommer ändå snart att lära henne gräva på tomten.
Funderar stark på att asfaltera hela trädgården och måla grönt.
Hade tänkt att bära Alma en bit från bilen först, mensatte ner henne en stund för att fixa till koppel och klädsel, samt ryggsäck.
Tjohooooo, där flög Alma som en hind över stock och sten.
Nä, skojade faktiskt, hon är ju så liten ännu, men oj, vad hon pinnade på, efter de andra.
Skönt att se glädjen och oräddheten i henne.
Hon var djupt imponerad av de stora flickornas framfart i höga snön och för att inte tala om sorkjakten!!!!!
Det var en trött liten stumpa, som somnade i baksätet, när vi åkte hem.
Kändes bra att lämna henne en stund i köket, med Vilda, för att ta en tripp med goa Ia, till Uppsala.
