Överstökar
Så var då allt över!
Tänk att jag lyckades genomlida en operation, med allt det innebär.
Kom till sjukhuset 07.00 och rullades ner till op. mitt på dagen.
Lät all personal få veta att jag inte ville vara medveten om något överhuvudtaget!!!!!
Vaknade då på kvällen, vimsig som attan med benet i paket.
Faktiskt ingen smärta alls, lite öm i höften, där de tagit en benbit för att laga foten med.
Fyra timmar, hade op. tagit, omflyttning av fotdelar, samt skruvar i hälen.
Redan dagen efter, blev jag utkastad, efter träning med sjukgymnast och gipsning av fot och ben.
Måste ändå säga att det var en jättefin service på sjukhuset. En jättegullig röda korskille, skjutsade ner mig till apoteket i rullstol.
Fick med en massa hjälpmedel, som en snäll sköterska bar ner till sjuktransporten, som skulle ta mig hem.
En gullig indier körde mig hem, undrar vad han tänkte när jag guidade honom på vägar som blev smalare och smalare.
Såg i alla fall hans skräckslagna min när vi kom fram och han fick syn på ett gäng hundar.
Det blev till att hälsa runt på vovvar, så gott det gick och försöka ta sig upp till övervåningen för att beskåda Annies nyfödda valpar. Hon passade naturligtvis på att valpa, när jag var på sjukhuset.
Tackom och lovom, hade jag underbaraste Eva och Annki här.
Vad jag hade gjort utan dem, vågar jag inte tänka på.
Det var ju så tokigt att jag hade hunnit para tre tikar, innan jag fick op. datum.
Valpningen hade gått bra, även om Annie hade skällt som en besatt, bara Eva lämnade henne för att ta ett bloss.
Fem tikar och tre hanar blev det. Känns som ett under, efter alla besvikelser då Annie gått tom ett antal gånger.
Jonna hade blivit parad dagen eter Annie, så jag hann i alla fall hem till hennes valpning.
På kvällen började min fot att blöda rejält.
Ringde till Dandery på morgonen och de bad mig komma in för att lägga nytt gips.
Faan, ville ju vara hemma med Jonna.
Snälla Hasse kom hit och körde in mig.
Var faktiskt lite rädd att op. måste göras om, men det slapp jag.
Lasse, en granne, skulle åka från stan på em.så jag fick skjuts med honom tillbaka hem.
Hade tel.kontakt med Eva och Annki ang. Jonnas tillstånd.
Vattnet gick vid 14-tiden och när jag kom hem hade hon krystat i 2 tim. utan resultat.
Väntade i ytterligare 2 tim. och insåg att jag måste åka in till Ulltuna.
Det är då själva faaaaaaaaaaaaaaaaan.!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Efter att jag och Jonna baxat in oss i baksätet, körde Eva iväg till Ulltuna.
Otroligt nog, fick vi en suverän vet., som insåg fakta efter att kännt en valp i fellläge.
Det blev snitt direkt och tack vare det, klarade sig alla sex valpar.
Så fort Jonna hade vaknat, kunde vi vända hemåt igen.
Kalaset gick på 17.000, varav jag får betala drygt 10.000.
Detta för att jag är momspliktig och förs.bolaget ersätter ju inte momsen.
Det är lönande att vara hunduppfödare!!!!
Undrar vad personalen på Ulltuna tänkte, när jag kom stapplandes på kryckor.
Frid och fröjd, överlycklig över att ha klarat hela kullen och naturligtvis Jonna.
Fem flickor och en pojke.
Tokiga Jonna då, jo hon är lika glad som vanligt. Tror inte att något biter på henne.
I den allmänna villervallan, med Jonna, var det ju dags för Kennelflickan att lämna över till Annette.
Hon bor i Gävle och har fyra golden, som jag har fött upp, utom en av dem, som är A:s egen uppfödning.
Snälla människan, hade lämnat bort sina hundar, för att komma och hjälpa mig.
Hon hade också köpt med sig Taimat, som vi smaskade i oss när Jonna och de små kommit på plats.
Ja, då var två av kullarna levererade.
Bara att vänta på den tredje och det fick jag verkligen göra, vänta alltså.
Påsken kom och med den Lasse, som fick skjuts av Hasse.
Han hade fått en lång inköpslista av mig.
Påskafton var skön med härlig värme och underbara vänner.
Mammorna njöt av sina små och jag av fristen på ett par dagar, utan förlossning.
Annandagen åkte Annette hem, sliten av alla förpliktelser.
Hon och Eva ska ha en eloge, jösses vad de sprang upp och ner och hit och dit, för att behaga mig.
Eva stannade till tisdag morgon, utifall Maya skulle börja valpa.
Maya hade gått 63 dygn på måndagen.
Började bli lite orolig, varför fanns inte det minsta tecken på valpning.
Hon åt varje gång hon blev serverad och tempen höll sig envist runt 38 grader.
Skall det bli ett nytt vet.besök???
Pratade med min "husvet." som menade att 5 dagar kan det ju diffa.
Lugnade mig med detta besked, har ju aldrig varit med om valpning förut.
Onsdag kväll äntligen, började något att hända.
Maya tvekade över maten och tempen dök ner till 37.2.
Jag flyttade ner till vardagsrummet och ställde biabädden nedanför soffan.
Lättare för mig att "komma till" i den.
Känndes lugnt att det hela äntligen började. Det var tre dagar över tiden och eftersom jag räknade med högst tre valpar, vilket kan ställa till problem, så började jag att se på allt lite ljusare.
Döm om min förvåning, när sex valpar tittade ut, inom fyra timmar!!!!!
Denna gång blev det 1 tik och fem hanar.
Tack och lov, har jag många tingade, både hanar och tikar.
Trygga Maya, hon fixade allt lika bra som vanligt.
Hur det ska gå att sköta alla valpar, får tiden utvisa.
Hitintills har allt flutit på, med hjälp av absolut fantastiska vänner och gullig särbo
som varit här hela veckan, samt morfin för värken, som gör att jag slipper ha ont.
Nya tag blir det nästa vecka.
Annette kommer tillbaka, när Lasse börjar jobba.
Det blev nog en omvänd semester, då han tycker att semestern egentligen börjar, när han är tillbaka på sitt ordinära jobb!!!!!!!!!!!!!!!
Hoppsan, det var lite att göra!!!!!!!
Fy farao, vad jobbigt det är att vara så beroende av andra.
Skitjobbigt är det att ta sig fram, bara trappan till övervåningen är ett lite helvete.
Försöker tänka att allt ska bli bra.
Har i alla fall bestämt att jag ska ha en hejdundrande fest, när jag blir som folk igen.
Alla mina underbara, fantastiska vänner (har jag verkligen förtjänat dem), skall få veta hur mycket jag uppskattar dem.
Tills dess sitter jag så här.
Tänk att jag lyckades genomlida en operation, med allt det innebär.
Kom till sjukhuset 07.00 och rullades ner till op. mitt på dagen.
Lät all personal få veta att jag inte ville vara medveten om något överhuvudtaget!!!!!
Vaknade då på kvällen, vimsig som attan med benet i paket.
Faktiskt ingen smärta alls, lite öm i höften, där de tagit en benbit för att laga foten med.
Fyra timmar, hade op. tagit, omflyttning av fotdelar, samt skruvar i hälen.
Redan dagen efter, blev jag utkastad, efter träning med sjukgymnast och gipsning av fot och ben.
Måste ändå säga att det var en jättefin service på sjukhuset. En jättegullig röda korskille, skjutsade ner mig till apoteket i rullstol.
Fick med en massa hjälpmedel, som en snäll sköterska bar ner till sjuktransporten, som skulle ta mig hem.
En gullig indier körde mig hem, undrar vad han tänkte när jag guidade honom på vägar som blev smalare och smalare.
Såg i alla fall hans skräckslagna min när vi kom fram och han fick syn på ett gäng hundar.
Det blev till att hälsa runt på vovvar, så gott det gick och försöka ta sig upp till övervåningen för att beskåda Annies nyfödda valpar. Hon passade naturligtvis på att valpa, när jag var på sjukhuset.
Tackom och lovom, hade jag underbaraste Eva och Annki här.
Vad jag hade gjort utan dem, vågar jag inte tänka på.
Det var ju så tokigt att jag hade hunnit para tre tikar, innan jag fick op. datum.
Valpningen hade gått bra, även om Annie hade skällt som en besatt, bara Eva lämnade henne för att ta ett bloss.
Fem tikar och tre hanar blev det. Känns som ett under, efter alla besvikelser då Annie gått tom ett antal gånger.
Jonna hade blivit parad dagen eter Annie, så jag hann i alla fall hem till hennes valpning.
På kvällen började min fot att blöda rejält.
Ringde till Dandery på morgonen och de bad mig komma in för att lägga nytt gips.
Faan, ville ju vara hemma med Jonna.
Snälla Hasse kom hit och körde in mig.
Var faktiskt lite rädd att op. måste göras om, men det slapp jag.
Lasse, en granne, skulle åka från stan på em.så jag fick skjuts med honom tillbaka hem.
Hade tel.kontakt med Eva och Annki ang. Jonnas tillstånd.
Vattnet gick vid 14-tiden och när jag kom hem hade hon krystat i 2 tim. utan resultat.
Väntade i ytterligare 2 tim. och insåg att jag måste åka in till Ulltuna.
Det är då själva faaaaaaaaaaaaaaaaan.!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Efter att jag och Jonna baxat in oss i baksätet, körde Eva iväg till Ulltuna.
Otroligt nog, fick vi en suverän vet., som insåg fakta efter att kännt en valp i fellläge.
Det blev snitt direkt och tack vare det, klarade sig alla sex valpar.
Så fort Jonna hade vaknat, kunde vi vända hemåt igen.
Kalaset gick på 17.000, varav jag får betala drygt 10.000.
Detta för att jag är momspliktig och förs.bolaget ersätter ju inte momsen.
Det är lönande att vara hunduppfödare!!!!
Undrar vad personalen på Ulltuna tänkte, när jag kom stapplandes på kryckor.
Frid och fröjd, överlycklig över att ha klarat hela kullen och naturligtvis Jonna.
Fem flickor och en pojke.
Tokiga Jonna då, jo hon är lika glad som vanligt. Tror inte att något biter på henne.
I den allmänna villervallan, med Jonna, var det ju dags för Kennelflickan att lämna över till Annette.
Hon bor i Gävle och har fyra golden, som jag har fött upp, utom en av dem, som är A:s egen uppfödning.
Snälla människan, hade lämnat bort sina hundar, för att komma och hjälpa mig.
Hon hade också köpt med sig Taimat, som vi smaskade i oss när Jonna och de små kommit på plats.
Ja, då var två av kullarna levererade.
Bara att vänta på den tredje och det fick jag verkligen göra, vänta alltså.
Påsken kom och med den Lasse, som fick skjuts av Hasse.
Han hade fått en lång inköpslista av mig.
Påskafton var skön med härlig värme och underbara vänner.
Mammorna njöt av sina små och jag av fristen på ett par dagar, utan förlossning.
Annandagen åkte Annette hem, sliten av alla förpliktelser.
Hon och Eva ska ha en eloge, jösses vad de sprang upp och ner och hit och dit, för att behaga mig.
Eva stannade till tisdag morgon, utifall Maya skulle börja valpa.
Maya hade gått 63 dygn på måndagen.
Började bli lite orolig, varför fanns inte det minsta tecken på valpning.
Hon åt varje gång hon blev serverad och tempen höll sig envist runt 38 grader.
Skall det bli ett nytt vet.besök???
Pratade med min "husvet." som menade att 5 dagar kan det ju diffa.
Lugnade mig med detta besked, har ju aldrig varit med om valpning förut.
Onsdag kväll äntligen, började något att hända.
Maya tvekade över maten och tempen dök ner till 37.2.
Jag flyttade ner till vardagsrummet och ställde biabädden nedanför soffan.
Lättare för mig att "komma till" i den.
Känndes lugnt att det hela äntligen började. Det var tre dagar över tiden och eftersom jag räknade med högst tre valpar, vilket kan ställa till problem, så började jag att se på allt lite ljusare.
Döm om min förvåning, när sex valpar tittade ut, inom fyra timmar!!!!!
Denna gång blev det 1 tik och fem hanar.
Tack och lov, har jag många tingade, både hanar och tikar.
Trygga Maya, hon fixade allt lika bra som vanligt.
Hur det ska gå att sköta alla valpar, får tiden utvisa.
Hitintills har allt flutit på, med hjälp av absolut fantastiska vänner och gullig särbo
som varit här hela veckan, samt morfin för värken, som gör att jag slipper ha ont.
Nya tag blir det nästa vecka.
Annette kommer tillbaka, när Lasse börjar jobba.
Det blev nog en omvänd semester, då han tycker att semestern egentligen börjar, när han är tillbaka på sitt ordinära jobb!!!!!!!!!!!!!!!
Hoppsan, det var lite att göra!!!!!!!
Fy farao, vad jobbigt det är att vara så beroende av andra.
Skitjobbigt är det att ta sig fram, bara trappan till övervåningen är ett lite helvete.
Försöker tänka att allt ska bli bra.
Har i alla fall bestämt att jag ska ha en hejdundrande fest, när jag blir som folk igen.
Alla mina underbara, fantastiska vänner (har jag verkligen förtjänat dem), skall få veta hur mycket jag uppskattar dem.
Tills dess sitter jag så här.
Kommentarer
Postat av: Lisa L
Hej och grattis till ALLA valpar. Skönt att foten är åtgärdad. Det blir bara bättre å bättre för varje dag. Men glöm inte högläge mellan varven.
Kram//Lisa
Postat av: Anonym
Tack för trevlig valptitt och fikastund!
Catharina
Trackback
