När det inte begav sig!
Är det någon mer än jag, som tycker synd om just miiiiiiiig??
140 mil körda på 3 dagar. Full av stress och frustration.
Ja, ja,ja, har vi hört det förut, hundkärringar är skvatt galna.
Jag slår nog rekordet där, i alla fall. Kul att man är bäst på nåt!
Tillbringade hela onsdagen i Sala, för att titta på Tilda-Ramsevalpar och para Jonna med Ramse.
Så var min plan, i alla fall. En massa prover var tagna och allt skulle stämma.
Ha, så hade de inblandade hundarna inte alls tänkt sig.
Inget verkade stämma, försökte med Janelle och Annie också.
Man ska ju lita på hundarna.
Det slutade med att Lisa och Ramse fick med sig Jonna och Janelle hem till Ödeshög.
Egentligen var det tänkt att Janelle skulle paras med Nimbus, men planerna blev något omkullkastade.
Fy, så larvig jag är, men det kom en liten rackarns tår, när jag åkte ifrån mina flickor.
Ny dag och ny resa. Torsdag kl. 10.00 drog jag iväg mot Åmål, Ramsay i baksätet och en höglöpande Annie
längst bak.
Ramsay fick följa med, så kennelflickan skulle få det lite lindrigare. Fanns ju fler löpisar kvar hemma.
Resan till Åmål, gick alldeles utmärkt, framme kl. 16.00.
Strax blev det parning med fina Nimbus och på detta gott fika.
Intressant att se om madam vill bli dräktig denna gång.
Trevligt att träffa matte Ulla och se hennes fina pojkar.
Ja, så skulle vi då vidare mot Ödeshög.
Lätt som en plätt, skulle det vara att köra så långt jag orkade och ta in på hotell, så nära Ö-hög, som möjligt.
Hur i h.l.ete, kunde jag då hamna i Skara!!!!!!????????
Kan ju säga att jag var nära att ta till lipen av trötthet, men det var bara att fortsätta till Jönköping, dit jag kom 24.00.
Hittade ett trevligt hotell, där hundar var välkomna.
Hur gör jag nu, med en löpis och en hane??
Flickan i receptionen erbjöd sig att hålla Ramsay, medan jag hämtade packning och Annie.
Det är då märkvärdigt att en hund som vanligtvis är riktigt slarvig med att hålla sig, inte skulle kissa så jag kunde få lägga mig. Gick och vankade i en halvtimme, men neeeejdå.
Gav upp, till sist och placerade Annie på toan, hade grindar med, tack och lov.
Hämtade Ramsay och frågade om det möjligen fanns något att äta och dricka, denna sena timme.
Gullungen i receptionen kom till rummet, med toast och en öl.
Fy farao, vad gott.
Uppe i varv, som jag var, kunde jag inte sova.
Nästa morgon bar det av till Ödeshög och mina flickor. Nya tårar.
Den dagen blev Jonna parad och jag insåg att jag skulle behöva stanna en natt till,. för att Janelle skulle kunna få chansen.
Nu började hennes löp att ta slut, så för att vara säker på att det fortfarande skulle funka, drog jag i väg till Linköping för ett nytt progesteronprov. 15 mil tur o retur.
Provet visade att det fortfarande skulle gå att para henne.
Från Linköping tillbaka till ett vandrarhem, inte så långt från Ramse.
Efter en kort installation, tillbaka till Ödeshög, för ett nytt försök.
Nix, det ville sig inte och jag frös, så jag hackade tänder.
Gav upp och åkte tillbaka till det varma goa rummet på vandrarhemmet.
Då hade jag tre höglöpande tikar och en mycket pilsk hane, som måste samsas i ett rum!!!!
Men, då tackar man för uppfinningen av kompostgaller!!!
Annie!
Janelle!
Ramsay på toan!
Jonna njöt i sängen!
Det var stört omöjligt att ha löpisarna tillsammans, då det blev ett evigt gökande, framför näsan på Ramsay.
Tänk vad skönt det var att sitta mol alena på detta vandrarhem, en gammal kasern, med hundarna, gott att äta och ingen tv. Det var så lugnt och tyst.
Sista försöket att para Janelle, gjordes lördag morgon.
Det sket sig, det också, så kosan styrdes hemmåt.
Sträckkörde, förutom en sväng in i Nyköping för proviantering och var äntligen hemma 16.00.
Vad har jag nu lärt mig av detta???
Absolut ingenting!
På söndag kommer i alla fall lilla Alma, det ser jag fram emot.
140 mil körda på 3 dagar. Full av stress och frustration.
Ja, ja,ja, har vi hört det förut, hundkärringar är skvatt galna.
Jag slår nog rekordet där, i alla fall. Kul att man är bäst på nåt!
Tillbringade hela onsdagen i Sala, för att titta på Tilda-Ramsevalpar och para Jonna med Ramse.
Så var min plan, i alla fall. En massa prover var tagna och allt skulle stämma.
Ha, så hade de inblandade hundarna inte alls tänkt sig.
Inget verkade stämma, försökte med Janelle och Annie också.
Man ska ju lita på hundarna.
Det slutade med att Lisa och Ramse fick med sig Jonna och Janelle hem till Ödeshög.
Egentligen var det tänkt att Janelle skulle paras med Nimbus, men planerna blev något omkullkastade.
Fy, så larvig jag är, men det kom en liten rackarns tår, när jag åkte ifrån mina flickor.
Ny dag och ny resa. Torsdag kl. 10.00 drog jag iväg mot Åmål, Ramsay i baksätet och en höglöpande Annie
längst bak.
Ramsay fick följa med, så kennelflickan skulle få det lite lindrigare. Fanns ju fler löpisar kvar hemma.
Resan till Åmål, gick alldeles utmärkt, framme kl. 16.00.
Strax blev det parning med fina Nimbus och på detta gott fika.
Intressant att se om madam vill bli dräktig denna gång.
Trevligt att träffa matte Ulla och se hennes fina pojkar.
Ja, så skulle vi då vidare mot Ödeshög.
Lätt som en plätt, skulle det vara att köra så långt jag orkade och ta in på hotell, så nära Ö-hög, som möjligt.
Hur i h.l.ete, kunde jag då hamna i Skara!!!!!!????????
Kan ju säga att jag var nära att ta till lipen av trötthet, men det var bara att fortsätta till Jönköping, dit jag kom 24.00.
Hittade ett trevligt hotell, där hundar var välkomna.
Hur gör jag nu, med en löpis och en hane??
Flickan i receptionen erbjöd sig att hålla Ramsay, medan jag hämtade packning och Annie.
Det är då märkvärdigt att en hund som vanligtvis är riktigt slarvig med att hålla sig, inte skulle kissa så jag kunde få lägga mig. Gick och vankade i en halvtimme, men neeeejdå.
Gav upp, till sist och placerade Annie på toan, hade grindar med, tack och lov.
Hämtade Ramsay och frågade om det möjligen fanns något att äta och dricka, denna sena timme.
Gullungen i receptionen kom till rummet, med toast och en öl.
Fy farao, vad gott.
Uppe i varv, som jag var, kunde jag inte sova.
Nästa morgon bar det av till Ödeshög och mina flickor. Nya tårar.
Den dagen blev Jonna parad och jag insåg att jag skulle behöva stanna en natt till,. för att Janelle skulle kunna få chansen.
Nu började hennes löp att ta slut, så för att vara säker på att det fortfarande skulle funka, drog jag i väg till Linköping för ett nytt progesteronprov. 15 mil tur o retur.
Provet visade att det fortfarande skulle gå att para henne.
Från Linköping tillbaka till ett vandrarhem, inte så långt från Ramse.
Efter en kort installation, tillbaka till Ödeshög, för ett nytt försök.
Nix, det ville sig inte och jag frös, så jag hackade tänder.
Gav upp och åkte tillbaka till det varma goa rummet på vandrarhemmet.
Då hade jag tre höglöpande tikar och en mycket pilsk hane, som måste samsas i ett rum!!!!
Men, då tackar man för uppfinningen av kompostgaller!!!
Annie!
Janelle!
Ramsay på toan!
Jonna njöt i sängen!
Det var stört omöjligt att ha löpisarna tillsammans, då det blev ett evigt gökande, framför näsan på Ramsay.
Tänk vad skönt det var att sitta mol alena på detta vandrarhem, en gammal kasern, med hundarna, gott att äta och ingen tv. Det var så lugnt och tyst.
Sista försöket att para Janelle, gjordes lördag morgon.
Det sket sig, det också, så kosan styrdes hemmåt.
Sträckkörde, förutom en sväng in i Nyköping för proviantering och var äntligen hemma 16.00.
Vad har jag nu lärt mig av detta???
Absolut ingenting!
På söndag kommer i alla fall lilla Alma, det ser jag fram emot.
Almor!!
Kors, så tokig man är som ger sig ut i detta oväder, men nu är man ju hundkärring
och då blir det liksom bara så.
Säger bara, fy farao, vad läskigt det var att krypköra hem från Sala, dessutom med nedisade torkvinderutare!
Såg inte ett smack. Vägen från kennel Sörbäck och fram till stora vägen, var en enda vit åker!
Tur jag hade snöpinnarna som vägledning (den var bra).
Fyra söta goldenflickor och en vansinnigt söt goldenpojke har jag klämt och känt på.
Det blir inte lätt att välja bland sötnosarna, men ska ju titta på dem i nästa vecka igen.
Ett litet axplock!
Hoppas att Jonna får lika söta barn, som Tilda har fått, med Ramse!
Lilla Sadie, blev rysligt glad att träffa gammelmatte!
Nu, hopp i säng.
8.45 ska Jonna och jag vara hos vet. i Uppsala, för progesteronprov (stavas det så?) inför parning
med Ramse.
Kommer att slockna på två röda.
och då blir det liksom bara så.
Säger bara, fy farao, vad läskigt det var att krypköra hem från Sala, dessutom med nedisade torkvinderutare!
Såg inte ett smack. Vägen från kennel Sörbäck och fram till stora vägen, var en enda vit åker!
Tur jag hade snöpinnarna som vägledning (den var bra).
Fyra söta goldenflickor och en vansinnigt söt goldenpojke har jag klämt och känt på.
Det blir inte lätt att välja bland sötnosarna, men ska ju titta på dem i nästa vecka igen.
Ett litet axplock!
Hoppas att Jonna får lika söta barn, som Tilda har fått, med Ramse!
Lilla Sadie, blev rysligt glad att träffa gammelmatte!
Nu, hopp i säng.
8.45 ska Jonna och jag vara hos vet. i Uppsala, för progesteronprov (stavas det så?) inför parning
med Ramse.
Kommer att slockna på två röda.
Skräckblandad förtjusning!!
Aaah, fick i dag besked om att jag kommer att få ett nytt liv!!!
Det blir en sjuhelsikes resa dit, men jag har inget val.
Om ca. två månader börjar operationen av min vänstra fot.
Sedan följer höger fot och mina båda knän.
Är fullständigt skräckslagen inför allt detta, men försöker tänka mig livet när allt är över.
Tänk att kunna gå en riktig promenad utan denna eviga värk!
Den allra underbaraste Wennborgskan, mötte upp mig vid Danderyds sjukhus i dag och servade mig med parkering och hämtning av bil.
Eva, du är så otroligt snäll mot mig!!!
Vi firade med en räkmacka och kaffe, inna jag åkte hem.
Nu har jag sex löptikar och det börjar bli dax att skilja pojkarna från flickorna, innan något otillåtet sker.
I morgon bär det av till Sala och en första live titt på Alma!
Ska bli spännande, kameran är laddad.
Kul att träffa Mayas dotter Sadie, som nu hunnit bli nästan sju månader.
Vilken himla tur att ryggen håller för bilkörning, vore trist annars.
Kan sova ganska gott i natt, med nytt hopp inför framtiden.
Det blir en sjuhelsikes resa dit, men jag har inget val.
Om ca. två månader börjar operationen av min vänstra fot.
Sedan följer höger fot och mina båda knän.
Är fullständigt skräckslagen inför allt detta, men försöker tänka mig livet när allt är över.
Tänk att kunna gå en riktig promenad utan denna eviga värk!
Den allra underbaraste Wennborgskan, mötte upp mig vid Danderyds sjukhus i dag och servade mig med parkering och hämtning av bil.
Eva, du är så otroligt snäll mot mig!!!
Vi firade med en räkmacka och kaffe, inna jag åkte hem.
Nu har jag sex löptikar och det börjar bli dax att skilja pojkarna från flickorna, innan något otillåtet sker.
I morgon bär det av till Sala och en första live titt på Alma!
Ska bli spännande, kameran är laddad.
Kul att träffa Mayas dotter Sadie, som nu hunnit bli nästan sju månader.
Vilken himla tur att ryggen håller för bilkörning, vore trist annars.
Kan sova ganska gott i natt, med nytt hopp inför framtiden.
Mycket nu!
Min närmaste tid, lär bli ett inferno!
I morgon får jag veta om och när och hur, mina operationer sätter i gång.
Kommer att bli galen, om jag får ett negativt besked.
Senaste veckorna har jag haft en värk i knän och rygg, som inte går av för hackor.
Jag som är livrädd bara jag tänker operation, är villig att stå ut med vad som helst, bara
jag får slippa dessa smärtor.
Om ett par veckor, kommer lilla Alma att flytta in hos oss. Det ska bli så spännande.
Känns som att lite av Tillie kommer tillbaka.
Ska äntligen få se Alma på torsdag.
Inte nog med det, hela nästa vecka kommer att gå åt till att åka Sverige runt och para tikar.
Bakterieprover är tagna på alla tre, väntar svar på Annie. Jonna och Janelle hade inga bakterier.
Kommer även (för att det ska bli riktigt dyrt) att ta blodprov på alla tre, så jag med säkerhet vet vilket dygn jag ska störta i väg till respektive hane.
Här lämnas inget åt slumpen!!!
Med lite tur, behöver jag "bara" åka till Sala, för att para Jonna.
Lisa, som äger Ramse, kommer och tittar på hans kull på Sörbäck och seeeee, då passar jag också på
att titta lite extra på Alma och tar påpassligt nog, med mig Jonna.
Försöker att tajma in allt med Jonnas höglöp.
Ramse
Förmodligen samma dag, om jag har otur, ska Janelle vara i Åmål, för att paras med Nimbus.
Blir till att läsa kartan och få ihop allt.
Som om det inte räckte, skall Annie paras i Ödeshög, säkert också det samma dag!!!!
Vad ger ni mig för det!!??
Hade faktiskt bett henne att inte löpa förrän om ett par veckor, men näää inte den där jä..a Annie inte.
Chansar alltså på att få Annie dräktig, vilket verkar vara omöjligt.
Men jag vill ju så himlans gärna få en dotter efter henne.
Skam den som ger sig!!!
Nu kommer snart montörerna som skall installera en braskasett i min öppna spis, bäst att sätta fart.
Vardagsrummet ser helt annorlunda ut, med flyttad tv, dvd, cd-spelare och rensad bokhylla.
Hur i helskotta kunde allt detta, plus tre sopsäckar fyllda med kastat skräp,
få plats i bokhyllan?
Återigen, har snälla vänner ställt upp för mig.
Hasse var här i lördags och trasslade ut alla 38 sladdar som tillhörde tv:n, samt de övriga apparaterna och kopplade in allt snyggt och prydligt, där alla står på sina nya platser.
Nu har spiskillarna åkt hem och jag har käkat lunch.
Sitter och beundrar min nya spis, som jag inte får använda förrän i morgon.
Hur ska jag kunna vänta. I och för sig, har jag ännu ingen ved, får väl köpa lite av grannen.
Har beställt ett lass till nästa säsong, dock.
Nu var det väl 17 om inte elräkningarna ska bli lite lägre.
I morgon får jag veta om och när och hur, mina operationer sätter i gång.
Kommer att bli galen, om jag får ett negativt besked.
Senaste veckorna har jag haft en värk i knän och rygg, som inte går av för hackor.
Jag som är livrädd bara jag tänker operation, är villig att stå ut med vad som helst, bara
jag får slippa dessa smärtor.
Om ett par veckor, kommer lilla Alma att flytta in hos oss. Det ska bli så spännande.
Känns som att lite av Tillie kommer tillbaka.
Ska äntligen få se Alma på torsdag.
Inte nog med det, hela nästa vecka kommer att gå åt till att åka Sverige runt och para tikar.
Bakterieprover är tagna på alla tre, väntar svar på Annie. Jonna och Janelle hade inga bakterier.
Kommer även (för att det ska bli riktigt dyrt) att ta blodprov på alla tre, så jag med säkerhet vet vilket dygn jag ska störta i väg till respektive hane.
Här lämnas inget åt slumpen!!!
Med lite tur, behöver jag "bara" åka till Sala, för att para Jonna.
Lisa, som äger Ramse, kommer och tittar på hans kull på Sörbäck och seeeee, då passar jag också på
att titta lite extra på Alma och tar påpassligt nog, med mig Jonna.
Försöker att tajma in allt med Jonnas höglöp.
Ramse
Förmodligen samma dag, om jag har otur, ska Janelle vara i Åmål, för att paras med Nimbus.
Blir till att läsa kartan och få ihop allt.
Som om det inte räckte, skall Annie paras i Ödeshög, säkert också det samma dag!!!!
Vad ger ni mig för det!!??
Hade faktiskt bett henne att inte löpa förrän om ett par veckor, men näää inte den där jä..a Annie inte.
Chansar alltså på att få Annie dräktig, vilket verkar vara omöjligt.
Men jag vill ju så himlans gärna få en dotter efter henne.
Skam den som ger sig!!!
Nu kommer snart montörerna som skall installera en braskasett i min öppna spis, bäst att sätta fart.
Vardagsrummet ser helt annorlunda ut, med flyttad tv, dvd, cd-spelare och rensad bokhylla.
Hur i helskotta kunde allt detta, plus tre sopsäckar fyllda med kastat skräp,
få plats i bokhyllan?
Återigen, har snälla vänner ställt upp för mig.
Hasse var här i lördags och trasslade ut alla 38 sladdar som tillhörde tv:n, samt de övriga apparaterna och kopplade in allt snyggt och prydligt, där alla står på sina nya platser.
Nu har spiskillarna åkt hem och jag har käkat lunch.
Sitter och beundrar min nya spis, som jag inte får använda förrän i morgon.
Hur ska jag kunna vänta. I och för sig, har jag ännu ingen ved, får väl köpa lite av grannen.
Har beställt ett lass till nästa säsong, dock.
Nu var det väl 17 om inte elräkningarna ska bli lite lägre.
En alldeles vanlig dag.
Tänk att man har så snälla grannar. De flesta är dessutom yrkesmän.
Mycket passande, tycker jag.
I dag var det snickarens tur, Peo kan det mesta, ja, jag tror faktiskt att han kan allt inom sitt område.
Oerhört noga, inget fusk där inte.
Har äntligen hittat en hög hundgrind på nätet och den har nu anlänt.
Dessvärre är den inte lika lätt att klämma fast i dörrhålet, som de vanliga grindarna.
Kanonbra blev det. Undrar om ens Maya, kommer att hoppa över.
Egentligen skulle jag varit hos min veterinär, 3 min. härifrån, kl. 14.00
för baktprov på Jonna och Janelle, men vi gör det i morgon i stället.
Just som vi sitter där och fikar Peo och jag, kommer en bil in på gården, verkligen inte ovanligt,
men jag väntade ingen.
Men vad kul, en kille som jag känner från Oxundatiden och som bodde en bit från mig, hade vägarna förbi.
Det blev några timmars nostalgisnack om gamla "goda" tider och alla härliga människor, vi umgicks med då.
Usch, vad tiden gått fort, många av dem lever inte i dag.
En och annan tår, kände jag i ögonvrån, när vi talade om mitt älskade Oxunda, som jag aldrig någonsin kommer
att glömma!
En fin bild från en valpköpare, piggade upp mig till sist.
Lucky, 12 år gammal.
Vi hoppas på en lillebror efter Jonna, till sommaren.
O. Join Up Jonno äg. Rita Mattsson
Mycket passande, tycker jag.
I dag var det snickarens tur, Peo kan det mesta, ja, jag tror faktiskt att han kan allt inom sitt område.
Oerhört noga, inget fusk där inte.
Har äntligen hittat en hög hundgrind på nätet och den har nu anlänt.
Dessvärre är den inte lika lätt att klämma fast i dörrhålet, som de vanliga grindarna.
Kanonbra blev det. Undrar om ens Maya, kommer att hoppa över.
Egentligen skulle jag varit hos min veterinär, 3 min. härifrån, kl. 14.00
för baktprov på Jonna och Janelle, men vi gör det i morgon i stället.
Just som vi sitter där och fikar Peo och jag, kommer en bil in på gården, verkligen inte ovanligt,
men jag väntade ingen.
Men vad kul, en kille som jag känner från Oxundatiden och som bodde en bit från mig, hade vägarna förbi.
Det blev några timmars nostalgisnack om gamla "goda" tider och alla härliga människor, vi umgicks med då.
Usch, vad tiden gått fort, många av dem lever inte i dag.
En och annan tår, kände jag i ögonvrån, när vi talade om mitt älskade Oxunda, som jag aldrig någonsin kommer
att glömma!
En fin bild från en valpköpare, piggade upp mig till sist.
Lucky, 12 år gammal.
Vi hoppas på en lillebror efter Jonna, till sommaren.
O. Join Up Jonno äg. Rita Mattsson
