Och............. den där jävla Jonna!!!!!!
Nu börjar det väl bli lite tjatigt, med mina olydiga hundar.
Denna gång, var det faktiskt inte Annie, som trotsade, utan Jonna!!!!
Visserligen, har hon många tokigher för sig, så man borde väl vara van.
Har nog aldrig haft en stolligare hund än Jonna!!!!
Men Gud, så rolig och hyssig.
Till hennes fördelar hör, att hon är gräsligt snäll och go.
Liten, men naggande god, är ett uttryck som passar väl in på henne.
Här står hon och glor, som om hon inte alls förstår vad man menar, att kom nu så går vi hem!!!!
Det blev husses tur denna gång, att promenera tillbaka hela vägen och hämta filuren.
Annie skötte sig denna gång.
Lite lurad, fick hon allt bli, för hon vet precis vad som är i görningen, när det är dags för hemfärd.
Längtar tills det blir lite varmare, då ska jag ta med mig fika på promenaden och riktigt njuta.
Faktum är, att i de soliga branterna, har mycket av snön, smält bort.
Skön dag i solen igen, nöjda och trötta hundar, som gav oss fyrbenta en lugn kväll.
Klart att man blir trött av att springa i snö, som fortfarande ligger djup i skogen!
Husse var lite olydig och kastade snöbollar till ivriga vovvar.
Ja, så var det bara att vänta på Jonna och husse, så man äntligen fick åka hem!
E de vårkänslor????
Men jag har haft en fulländad dag, toppenhumör och underbar skogspromenad, med Lassegubben och gullvovvarna!!!!!
Här börjar promenaden!
Jösse, vad skönt det är att ha "hittat" denna skogsväg, där även jag kan ta mig fram!
Hundarna njöt i fulla drag och ävenså husse, vilket framgår av bilderna.
Maja säger: långfinger, stick och brinn, miiiiiin husse!!!!!
Vårsolen, fastän tidig, värmde en hel del och barmark tittade fram lite här och där.
Nästan så man förväntade sig att se tussilago i dikeskanten.
Denna dag, fick mig att må så bra, bättre än på länge!
Väl hemkomna, fick vi besök av Hasse, med hundar.
Det blev en onyttig, men god middag, bestående av potatismos, (hemlagad naturligtvis), varmkorv, räksallad och Bostongurka. Ja, sallad förstås.
Livet kan allt kännas bra ibland.
Nu ett glas vin och hundmatning, mys med gullgubben!!!!
Den där jävla Annie!!!!!
Äntligen hittade jag en plogad skogsväg, där jag kan gå med hundarna!!! Tjohoooooo!
Mina vovvar går alltid lösa på promenaderna, eftersom jag har ont i ryggen och fötterna och knäna och och och.......
Snälla som de är, sticker de inte iväg, utan håller sig inom 50-60 meter, uuuuuuuuuuuuuuuuuuuutom den där jävla Annie!!!!!
Ja, sticker gör hon egentligen inte, men kommer inte på befallning, Gud bevars. Var väl tax i sitt förra liv.
Kommer kallad, men ej strax. Född till slav är ingen tax!!!!!
Det var en bit till den där skogsvägen, närmare bestämt 4 km. Så det blev ju bil dit då.
Tycker att mina hundar, nästa klättrat på väggarna, den senaste tiden. Att gå ut på ängarna och gräva sork, är väl kul, ,men mycket springa, blir det ju inte.
Visserligen har de en stor tomt att springa på, men de är vana att bli cyklade med, eller springa i skogen, bada på sommaren.
Snömängden i år, samt min dåliga fysik, har satt stopp för det, denna vinter.
Alltså, tjohooooo, vilken lycka, en lång, hyfsat plogad skogsväg, att raca på!
Observera att Annie, inte är med på bilden!!!!
Redan på väg bort, "fastnade" hon i ett sorkhål, men kom faktiskt ikapp oss efter ett tag.
Jag blev nog lite övermodig i solskenet och gick lite väl långt, i alla fall med tanke på att jag skulle få med kroppen tillbaks till bilen.
Det gick ju bra att gräva sork, här också. Men de "normala" hundarna kunde i alla fall slita sig från grävningen.
Filifjonkans dag var gjord, hon hittade lite, lite vatten i ett dike!!!
Insåg i alla fall, att det var dags att vända.
Alla, säger alla, utom Annie, tyckte det samma!
Förbannade hund (man får tänka så i bland) hon kommer väl efter så småningom.
Nehej då, inte den där jävla Annie, inte.
Sista biten till bilen, stapplade jag fram, muttrandes och svärand, den där jävla Annie!!!!
In med alla de andra fem, det var inga problem med dem, de hörde att matte inte var på så strålande humör.
Till saken hör nu att jag aldrig skulle våga låta någon hund stanna utan uppsikt i skogen, eftersom det finns både varg och lo här. Folk verkar inte ha förstått allvaret med dessa rovdjur in på knutarna.
Säkert de som inga djur har, som kan nonchalera fakta.
Så det blev till att stappla tillbaka igen och jag kan ju lugnt påstå att jag inte var len i truten!!!!!!
Ja, se där stod hon och glodde på mig , en bra bit bort från bilen.
Jag fick behärska mig mycket, kan jag säga. Gick fram till henne, med sammanpressade käkar.
Otroligt nog, stod hon kvar och lät sig kopplas!
Suverän linförighet på tillbakavägen, inte ett ord, sa matte till den där jääääävla Annie
Men åååååh, vad jag älskar den där jävla Annie och åååååååh, vad gärna jag vill ha en tik efter henn.
Aaaaatt man aldrig lär sig.
Trevligt besök
Såååååå, trevlig eftermiddag!!!!
Mådde dåligt, som attan på förmiddagen, ont överallt och feber.
Det blev genast bättre av de trevliga, underbara människor som besökte oss i dag.
Mona har haft fyra hundar härifrån och Tommy 12 år, lever fortfarande.
Nu känner Mona att hon inte vill vara utan hund, när Tommy går bort, så kanske det blir en Janelleunge, framöver.
Tommy är efter min underbara Tammie och morfar är den lika underbara Toby, (Trebell Argus).
Man kunde absolut se likheter.
Monas dotter, måg och fina barnbarn, stöttade Mona till 100 procent!!!!
Tack, för att ni gjorde min dag!!!!!
Utflykt
Dit skulle också mamma Annika, kennel Honeyqueens komma.
Ååååh, vad roligt det skulle vara att träffa dem, tänkte jag och frågade fräckt om inte jaaaaag kunde få följa med.
Fick jag ju, så vi åkte dit i går eftermiddag och det var vekligen sååå trevligt att träffa Annika och Eva.
Det var så länge sedan vi pratade som "förr i tiden".
De hade dessutom ett gäng fantastiskt härliga valpar, kraftiga och så glada och trevliga.
Det behövdes inte så lång tid för Ulla att bli bedårad, så till fikat skrevs det papper.
De två hanarna på bilden, var de som hon valde mellan.
Jag skulle ha haft lika svårt som hon att välja, men som jag sa till henne, var ingen av dem, ett fel val.
Vi kunde nog ha suttit och pladdrat "gamla tider" hur länge som helst, men Ulla hade en tid att passa, så vi fick vackert pallra oss hemåt.
Grattis Ulla, till nya lillkillen!
Honom kommer du att få mycket glädje av!
Puh, lättnad!!
Det blev till att stiga upp kl. 4.30 för att vara där i tid. Hade räknat med både halka och köer, men inget av det var det.
Snälla Annki kom och mötte upp, för att hjälpa mig med "hm, se upp för dårarna", hundarna.
De är liksom lite glada av sig och tror att alla är ditbjudna bara för deras skull.
Då kan det bli lite jobbigt, att ha full koll.
Ramsan, Filifjonkan och Flanelle, var helt utan anmärkning och Annie hade minskat sina näthinneveck, så jag var mer än nöjd, om än 2000 kr. fattigare.
Annki hade tagit sig vatten över huvudet och bett mig komma och fika hos henne, efter vet.besöket. Alltså meeeeed alla hundar.
Det är verkligen en pyttehiss hon har, upp till 7:e våningen.
Man får in en person och max två hundar, så vi fick knöka in bondhundarna i omgångar.
Gick trots allt bra. De har väl lärt sig att vad matte än hittar på, så är det bara att finna sig i det.
Annkis två katter var väl instängda, det tackar vi för.
Äntligen inne i lägenheten, kom Annki på att hon glömt en kasse i min bil.
Nuuuuuu, förstår jag, som inte har barn, hur det känns att vakta en tvååring i en porslinsaffär!!
Alla mina hundar dök i Jessies leksakskorg och fullständigt galna av lycka, flängde de runt med den ena efter den andra kuliga grejen. Annie, som är en glupsk dam, när det gäller otillåtna ting, hittade snart "råttorna"!!!!!!!
Jösses, tänkte jag, hon kommer att svälja den, så fort hon kan.
Ner med alla leksaker i korgen och en kudde ovanpå. En boll fick hon behålla, tänkte att den ska hon väl inte massakrera i alla fall.
Precis då, kom Annki in genom dörren och jag kunde glatt visa upp ett tomteskägg, som bestod av innanmätet i bollen.
Där gick det undan, ska jag säga.
Eftersom Annki, trots allt är en optimistisk person, tänkte hon att vi skulle dricka te och äta mackor, med hundarna. Man tycker ju att hon skulle ha lärt sig, hur mina hundar funkar, så mycket som hon varit hos mig.
Det blev armar uppåt sträck med mackorna. Jag hade fått en jättefin tekopp att dricka ur. Ni som sett "Skenet bedrar", förstår nog att jag kände mig som Elisabeth.
Vandaliseringen av Annkis lägenhet blev avbruten av ett besök i stora rastgården, tack och lov, ja det förstås, Fjonkan hann ju med att kissa på vita mattan också.
Hundarna fick stöka runt lite med några av Jessies lekkamrater, innan vi åkte hem.
Hade tänkt mig en tur på ängarna, på em. men somnade på soffan!
I dag har alla varit ute på gräv- och racetur och Annki, du får rätt igen!!!!
Den där jävla Annie, som aldrig vill gå hem.
Hon är så jäkla finurlig och visste precis i går i rastgården att det var inhägnat och ingen ide att försöka slippa komma. Men hon är verkligen min "överman".
Så många hundar jag haft, genom åren och aldrig någonsin, har någon av dem, trotsat mig med att komma.
Pinsamt nog, får man alltid försöka lura henne. Hon håller sig precis utom räckhåll.
Sitt där då, dumskalle, tänker jag alltid varje gång, men till sist är det jag som får ge upp.
Samma idag, det blev dummieskast, för hela slanten.
Hon älskar apportering och kan inte motstå en dummie. Meeeeen, man får ju se till att kasta den nära sig.
Snart har hon överlistat mig där också.
Äääääääääääälskar henne i alla fall!!!!!
Alla trötta!!!!
Fullt ös har det varit, både med folk och fä.
Inte är det slut nu heller.
Hasse med sina fyra hundar, varav två härifrån, är på ingång.
Sylvia har nyss åkt hem och mina hundar har slocknat.
Vi hade i alla fall en jättemysig kväll och förmiddag.
Grannen Lasse, (otroligt nog, har han inga hundar), dök upp under kvällen,han också
Jaaa, det ser då väldigt avslappnat ut.
Maddie var då inte vidare glad.
Hennes soffa var upptagen, både av hundar och folk, fy bläääää!
Nu kommer nog inte Maddie att lämna soffan på ett helt dygn.
Sist men inte minst, en bild på en glad och stollig Ia!!
Tack för den här gången!!!
Dags att sätta på hurran, inför nästa invassion!
Utkast: Jan. 8, 2011
I går åkte Annki och Jessie hem och hundarna är åter "bara" 13!!!!
Fullt hus var det också innan hon åkte, eftersom gulliga Karin och Patrik, med hundar hälsade på.
De har ju Snöa, Jessies kullsyster, samt Isa. Det är nästan löjligt vad Snöa är lik mamma Sydnie.
Vi gick ut på ängarna med ett gäng hundar, närmare bestämt 10, så de fick springa av sig först.
Skönt att mina egna hundar, alltid välkomnar gästande hundar så snällt.
Till fikat kom Annkis mamma och brorsa, dååååååå blev Jessie glad, mormor, mormor!!!!!!!!
Filifjonkan, roade sig med att hämta skor, så dessa hamnade i fönstret.
När alla åkt, blev det såååååå tyst, så man kunde höra en knappnål falla.
Tack Annki, för en skön och slapp vecka!
Det blev ändock en liten lur, när ni hade åkt.
Nu sitter jag och väntar på min "gamla" vän Sylvia, fast hon vill kallas Ia.
Jag har alltid sagt hela namnet, så det får hon vackert finna sig i.
Hon har med sig sina två corgies och lilla spanska "vinhunden", Beggan, eller Begonia, som hon egentligen
heter. Alltså inte vinthund, utan viiiiiinhund, inköpt under vinets rus, på nätet, från Spaniens gatuhundar.
Vi ska äta gott och säkert ta oss en liten bärs och språka om gamla tider.
Har man varit kompisar i 35 år, så finns det en hel del att skratta och gråta tillsammans åt.
Återkommer, med fler bilder.
By the way, är Alma en vecka nu!
