kenneloxundas

Dagen efter att jag vinkat till grannen med bajskratta så la jag mig igen i hängmattan en stund, fast nu fullt påklädd, man lär sig ju som tur är.

Jag hann säkert ligga en sju, åtta minuter innan jag hörde ett VÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSS som fick mig att sitta upp halvt panikslagen. Jag tittar ungefär sju meter framåt i lite högre gräs ut mot stora granhäcken och ser Sydnie med hela huvudet följa något som åker i gräset. En orm.

Jag insåg att jag inte skulle följa min instinkt att springa dit och vråla som en indian eftersom jag hade 7 hundar ute på tomten och jag behövde ju inte VISA dem - Kolla, en orm!!!. Försökte locka till mig Sydnie vilket gav resultatet att även min hund skulle dit och titta. Sydnie är hennes mamma och tänk om hon gjorde nåt lajbans!!





Från vänster: Sydnie, Sondra och Maddie


Hundarna åkte in i huset fortare än kvickt och inte en valp fick se dagsljuset den dagen, först skulle ormen hittas och brutal-mördas!

Jag ringde Wennborgskan på jobbet och vrålade att "VI HAR EN ORM PÅ TOMTEN!!", så vi bestämde att hundarna stannade inne tills hon kom hem då gräset skulle klippas. Hon tipsade om att jag kunde ringa vår kompis Hasse som är duktig på det mesta.
-Hasse vi har en ORM i trädgården!!!
-Jaha, ta bort den då.
-Jamen jag ser den inte och jag törs inte för den är i det högre gräset där man inte kan köra med gräsklipparen!
-De finns en trimmer i ladan, ta den. Men det är väl ingen fara med en liten orm heller?
-Den var skitnära valphagen!!!! (till saken hör att Hasse skulle köpa Shrek syster som skulle vistas i hagen)
-Va?? Jag kommer!!!

Så Wennborgskan kom hem när hon jobbat klart och då kom Hasse också.
Sen började Operation Bort-med-ormjäveln.

Trimmern gick på el så vi fick dra skarvsladden genom hela trädgården, Hasse och jag klippte sly med sekatör och frun Wennborg var in charge of the grästrimmer. Hon börnade omkring med den där i en halv evighet och jag sa 
-Men tror du inte det räcker nu?
-Men det här är kuuuuuuuuuuuuuuuul! skrattade hon och fortsatte en kvart till.
Hade skarvsladden bara räckt hade hon fortsatt till grannen, så himla kul tyckte hon det var.  


Vi hittade aldrig ormen, hörde den inget mer heller men två veckor senare när jag på morgonen släppte upp valparna i sin hage så hittade jag fem centimeter silverfärgad orm i gräset. Det var varken början eller slutet på en orm utan lite så där mitt på. Man kunde nästan slå ihjäl en gris med den för det var rigor mortis i full blom.
Var fan kom den ifrån? Och var fanns resten av ormen? Hade Wennborgskan lyckats mörda den med trimmern fast hon inte märkte nåt för hon hade kul? Hade Larsson gjorde processen kort med den en dag på gräsklipparen? Hade hundarna hittat den och haft dragkamp?

Ännyväjj, det varken syntes eller hördes några fler ormar den sommaren iallafall.